Aftonbladet – 27 juli 1874, sida 2

a oo DJ UTE SOME EF MVNU AVE SPMMVNY BEMMN liga provisoriet — har jag rätt ätt hysa tillförsigt; och donna tilltörsigt ökas, då jag på ministefbänken ser hertigen af DEcazes, som sade att han anser det obestämda förlängandet af provisoriet för olyckebringande och tillade att det öfverenskomna stilleståndst icke kunde öfverlefva åen sak, tom gaf anledning till detsamma. Kan detta eller något annat provisionelt arrangement gifva Iandet hvad det har rättighet alt begära? Lagens grändåats kylar ej på tillfälliga åtgärder, itan på en erkänd och definitiv styrelse. (Bravo från venstern.) Den nuvarande regeringen har inga uppriktigare vän. ner än vi. (Skrattfrån kögern) ingen kan tillvita mig att vara Hendtlig mot marskalk Mac Mahon (Långvarigt larm från högern); men det är omöjligt att grunda en kttrrolie på en endå person, (Utrep från högern.) Till och fcå 1 konstitutionen af år VIL nämndes icke förste konsuln förrän i art. 39. Då det första kejsardömet stiftsits, upprättades först kejsardömet och dorefter utnämndes kejsaren, Det förslag. söm innefattas i br Ventavons räppokt, förenar alla slags faror och ökar maktens svaghet med Faran af en diktatur. Det sades om geptennatet, hvilket I understödjen, att marskalken icke hade fätt sju års regering, utan sju år för att förbereda en regering. (Långvarigt larm från högern) Hertigen af Audifret-Pasquier säger, att man icke borde anfalla honom för en vederlagd ösanning; men kar väl något törkt alt göra det? DÅ man, likt mig, har försvarat konstitationella prin ciper hela sitt lif, är det icke inkonseqvent att erkänna en atvrelse, gom anser nödvänrgig för landet, eller stt fonpa sig i en sty resseform, sem mal icke önskade. Vändände mig vill förhållanden, söm äro ånalogå med da närvarande, vill jag anföra btt prejudikat ak Bönor, hvabr tilne bedrar och öfverväldigaär mig — af Casimir Perier, min fader, som vid diskussionen om det ärftliga pairskapet gjorde under monarkien det första st-get mot republiken. Man tillvitade ho: nom att ba svikit sin öfvertigeltö och han svarade: Jag sviker min öfvertygelse; teen låg ttiker oj mitt fosterland. Hade mån 1840 sagt mig, att jag 1874 skulle plaidera republikens sak, skulle jag ha blifvit förvånad; men hade man visat mig fester landets lidanden, de olyckor det tndergått och åem som änru hota det, skulle jag ha svarat: Jag skall göra min pligt, hvad som än händer, i(Lbngvarigt bifall från venstern och yttersia venstern). Då talaren återvände till sin plats mottog han talrika lyckönskningar. Då Jules Favre närmade sig honom för att äfvenledea lyckönska, hördes högern upprepade gånger ytira sitt ogillande. Hertigen af Broglie var den talaro, som näst derefter uppträdde, Han sade: Frågan är huruvida Vi köpba gräppera institutioner rundt kring marskalkens makt utan att proklamera republiken, Man säger cs att intet är siabilt — att allt är ovisst så länge vi ännu ej stängt dörren till för partiförhoppningar. Nåväl! jag är öfverty gad om att de republikanska principerna hvarken besitta nog kraft för att känna tygla partiintrigerna eller ehs ega någon rätt att reglera framtiden. Viharejan gjort fem republikanska konstitutioner. Hvarifrån bar hr Casimir P6rier lånat sina principer? Hr Labonlsye, som ät professor istatsrätt, har sina principer, hvilka icke äro deramma söm hr Gambettas, en annan profersor (Skratt från högern; afbrott från venstern.) ej keller desamma som hr Lonis Blarcs, zOom är professor i socialism. (Förnyadt skratt och buller.) De två sistnämnde vilja ej veta at två kamrar, enär något sädant skall stå i strid, anse de, med den republikatiska principen. Hr Grövy, åter, vill ieke ha någon president i republiken. Grevy: Ni talar om mina Brigtsr Ötan att veta hvilka de äro, (Bifallsrop från venstern.) Hertigen af Broglie: hr Grevy vill lägga den verkställande makten i händerna på en president, hvars fullmakt när som helst gkulle kunna Aterkallas af nätionalförsamlingen och han har velat vinna fot för den åsigten inom denna kammare, Kan man tänkaatt principer, om hvilka de som förfäkta dem ega så divergerande årigter, verkligen besitta den raderbara makten att kunna tygla så atarka lidelser? Kan man tänka, att en lagparagraf verkligen skulle kunna rota ut monarkien ur folkets hjerta, i synnerhet då man tar i betraktande att den nationela och ärftliga monarkien gjorde lan det till hvad det dä var, att den militäriska monarkien lärde det ärans farliga berusning och att den parlamentariska monarkien lärde det behaget af en frihet utan konvulsioner? (Högljudda bifallsrop från högern.) Nej! I skolen ej lyckas att plocka ut monarkien ur nationens bjerta, och äfven de, hvilka, i likhet med hr Casimir Perier, en gång älskade don för att sedan öfverge den för andra öfvertygelser skola åter en dag finna den på botten af sina hjortan. Hvad I önsken göra är onyttigt och farligt i ett fritt land sådant som vårt. Farligt emedan man icke i ett fritt land sådant som vårt kan undandraga sig diskussion, Rapubliken, som är grundad på den nationella suveräniteten, kan icke hindra att dess egen grundsats blir diskuterad, och alla de olägenheter, I tillskrifven septeznatet, skola blitva ännu större under republiken. (Bifall fråu högern.) Om I lyckadens få förslaget om re publikens proklamerande antaget, kunden I då vara säkra om att dagen derefter erhålla majoritet för att organisera det? Det säges att I, efter att ha fätt republiken voterad af vissa personer, villen ha den organiserad af andra, Men detta är osntagligt. Den dag då republiken proklameras, skall den konservativa majoriteten lemna plats för en annan majoritet, med hvilken en konservativ regering aldrig skall vilja styra. (Bravorop från högern.) Republikens proklamerande säges vara nödvändingt för att förekomma restaurerandet af en diktatorisk regime, hvilken I undanskaffat. Minnens att, den 18 Brumaire likasom den 2 December härrörde från republiken. (Deputeraden Guyot: De härrörde från två brott.) Det gifves perioder i folkens lif, då slapphet och oordning råda, och det är då diktaturens anda bemäktigar sig)folket; det är då som någon lycklig soldat konfiskerar landets friheter och bemäktigar sig makten. Något sådant är dock icke att frukta med afseende på den frejdade marskalk Mac Mahon. Han är icke blott en lojal soldat, utan en soldat som respekterar lagen, Han begär af er den konstitutionella makt, som är nödvändig för att skydda landet och hvilken han aldrig skall missbruka. (Bifall från högern.) Dnutfaure, som uppträdde efter honom i tribunven, förklarade, att han ej kunde dela hans farhågor. Republiken hade faktiskt existerat i tre och ett halft år, i dess namn hade rättvisa blifvit skipad, mynt prägladt, inre och yttre angelägenheter skötta. I dess namn var hertigen af Broglie ambassadör i London. (Skratt från venstern.) För att kunna försvara sig mot anfall måste en styelse vara bestämd till namn och karakter. Han ville icke spörja monarkiens eller imperialismens vänner, om de skulle tålt anfall