Aftonbladet – 27 juli 1874, sida 2

Förliden torgedag voro alla åhörarep latser i franska nationalförsamlingen, såsom man kunde vänta, upptagna. Omfattande försigtighetsmått voro vidtagna, ty äfven i Versailles hade, mot vanan, samlat 2ig ansenliga folkmassor på de offentliga platserna och särskildt vid ingångarne till församlingens sessionslokal. Thiers hade infunnit sig och grupperna, som samlat sig vid jerpvägsstationen, förstodo deraf, att sessionen skulle blifva af stor vigt, enär den store statsmannen blott vid utomordentliga tillfällen brukar bivista mötena. Ala deputerade, som på senare tiden varit frånvarande, äfven de som åtnjuta permission, hade infunnit sig, och detta hade till följd att icke på länge så många 1öster blifvit afgifna vid någon votering som under denna dag. Kl. 240 uppsteg Lambert Sainte Croix i tribunen. Han sade: Samma dag, då Casimir Pårier framställde den motion, om hvilken I skolen votera, hade jag den äran att framställa ett förslag om organiserandet af marskalkens makt. Mitt förslag kan icke förrän längre fram förekomma till diskussion och jag hänsyftar på det endast för att rättfärdiga mitt uppträdande i denna debatt. Då konstitutionskomit6ns arbeten vore nära slutade, uppstod. någon förvåning öfver att Casimir Påriers motion hänsköts till den, emedan komit6n derigenom tvangs att påskynda sina sina arbeten. Denna öfverraskning minskadeg dock något, då man fann att förslaget icke innehöll en konstitution, utan blott republikens proklamerande. Då jag granskade det, fann jag deruti blott sväfvande löften. Om I antogen det, skullen I endast upprepa, hvad I voteraden den 13 Mars och den 20 November förlidet år. Förslaget innehäller ett stadgande om revision, men man bevisar icke att en republik är gjord, derigenom att man säger, att den kan omintetgöras. Icke heller bevisar man, atten republik är konservativ, derigenom att man inrycker ett stadgande, som medger att den icke skall bevaras. I kunuen icke begära, att vi skola utan vilkor rösta för en republik och det må vara oss tillåtet att säga hvad rojalisterne fordom sade. till konungen: Si non, non! Hvarför icke organisera, hvad vi redan ega? Hvad man föreslår är republikens proklamerande, hvad vi föreslå är att man organiserar marskalkens makt genom att begränsa den, genom att göra ministrarne ansvariga, genom att upprätta två kamrar, den ena permanent, den andra representerande den allmänna rösträttens fluktuationer och genom att gifva marskalken rättighet att upplösa församlingen. (Skratt från venstern.) Ty det är högst nödvändigt, att allmänna meningen rådfrågas i händelse af konflikt. Derigenom skolen I upprätta en regelbunden styrelse och gifva trygghet ät landet, på samma gång I skolen rädda denna stora institution, som kallas parlamentarism. Vi önska hvarken framställa böner eller tvinga till kapitulationer. Vi önska att regeringen skall förblifva hvad vi vilja göra den till och hvad Frankrike begär. (Högljudt bifall från högra centern.) Kl. 3 uppsteg Casimir Pårier itribunen. Han yttrale: Mitt förslag har icke varit så onyttigt som man framställt det. Det är lätt att gilva skäl för komitens läångsamhet. Då den definitiva regeringsformen icke blifvit bestämd, är det svårt att stifta lagar. Ett provisorium innebär alltid revolutionära förhållanden. Republiken var icke vårt ideal (Skratt från högern), men då jag såg att monarkien blifvit omöjlig, framstod för mig den tvingande nödvändigheten att landet skulle erhålla en definitiv styrelse, och då monarkien var omöjlig, återstod blott republiken, (Skratt från högern och bifall från venstern.) Jag skulle önska, att regeringen icke blandade sig i denna debatt, Jag önskar framför allt icke, att den skall leda till en kabinettsfråga. (Afbrott från högeru.) Då jag på ministerbänken ser general de Cissey, som jemte mig den 19 Maj under tecknade i kabinettet hr Dufaures förslag,