Aftonbladet – 25 juli 1874, sida 3

Hertiginnan såg sig hastigt om och i trots af sin utmärkta belefvenhet kunde hon ej dölja den förvåning, hvarmed hon först betraktade det okända fruntimret, sedan de Vigne. Mais! — quelle est donc cette femmels Han hörde ingenting, men svängde sig häftigt om och gick med hejdlösa steg fram vill Trefusis. Utan tanke på de kringstående knäppte Alma sina händer om hans arm och sade i en hviskning: Gå icke! Kom med mig! Stanna ej här, om du håller mig kär! För första gången var han döf för hennes böner. Näågra ord, mumlade han ursinnig, ja, vi skola, vid Gud, vexla några ord, som hon skall minnas intill grafven. Andlös och darrande at ängert släpade sig Alma efter honom. O, om du älskar mig sir Folko, så dröj icke qvar. Hon skall göra dig galen och kanske fresta dig till något brott. Lemna henne att göra sitt värsta; hon är icke värd din bämd. Han var obeveklig och sköt varsamt undan hennes händer samt sade med låg och beherrskad röst: Jag kommer snart efter, frukta ingen ting! I allt hvad jag gör och säger skall, så länge jag lefver, tamken på dig stå för mig. Gål Han talade milit, men så allvarligt, att hon insåg det alla invändningar skulle varit gagnlösa. Vändande sig till hertiginnan, fortsatte han: Tillåt mig, madame, att tala några ord till denna person! Om middagen ej serveras före klockan nio, skall jag hafva äran att till dess infinna mig hos er. Vid Fouteauparken er jag en vagn till er tjenst, — Au rovolr!