Aftonbladet – 25 juli 1874, sida 3

Article Image
LITTERATUR-TIDNING. Innehåll: Thor Brunius, Märkvärdige män lefnadsöden. — Litteraturoch konstnotiser Märkvärdige mäns lefsadsöden. Kort hand lexicon för skolan och hemmet af Tho Brunius. 1:a häftet. Norrköping, Wall bergs förlag. Pris: 1: 25. För fruntinmer och ungdom var tillför ene en vanlig förklädnad, under hvilken lite rärt fusk sökte innästla sig i byggligt näll skap. För skolan och hemmeteller fö ungdomen och familjerna är den nu mo dera veråna masken, som illa skyler d gamle, väl bekanta dragen. Om grensknin gen än ej kan hindra kläpare att inträng: inom literaturens råmärken, är det doc! anuske ej alldeles omöjligt för henne at förkorta deras spparition på en skådeplats der inga obehöriga böra tålas. At dett: skäl skola vi egna någon uppmwärksamhe åt ofvanstående bok. Man fordrar ej ovilkorligt af den histo riske läroboksförfattaren, att han skall var: källforskare, hur önskligt det än må vara att något studium i bäfdsgömmorna, någor omedelbar bekantskap med det råämne hvara? historieskrifningen begagnar sig skärpt hans blick till att säkert skilja emel lan det urspruugliga å ena sidan och, andra sidan, det i tredje, fjerde eller — sjugonde hand eftergjorda, det af ett dussir eftersägare — som, hvar och en, lagt lite till och tagit litet ifrån — till oigenkän lighet förarbetade fabrikatet. Men visser ligen fordrar man af honom med rätta, at han skall känna den vetenskapliga litera turen, förstå att inom denna välja sina le dare och med omdöme begagna dem. Dett: kraf borde vara någorlunda sjelfklart; mel icke dess minåre inträffar det litet emellan att historiska lärooch läseböcker skrifva: af dem, som icke gjort några historisk: studier, gom blott ur ett större eller mindr antal kompendier sammanplocka och till er typografisk enhet sammanfoga bit för bit. I detta slags författarskaps talrika alster äl historiens must, i följd af det länga afstån det från -källorna och i följd af den unde vägen alltjemt ökade blandningen med ore nande tilleatser, alldeles homöopatiskt för tunnad: väsentligt och oväsentligt byta me: och mer plats, oriktigheter och oegentlig heter i det faktiska höra till dagordningen i stället för äskädlighet i sakuppgifter träd: allmänna, sväfvande och intetsägande orda lag, det hela är matt och torftigt, färglös och oerhördt tråkigt, för att ej säga oläs bart. Men när vetenskapsmännen så föga bs fatta sig med läroboksförfattarskap, är de då ej af sig sjelft gifvet, att dilettanter må ste åtaga sig att skaffa tillgångfören växande efterfrågan? Jo, visserligen, till viss grad Dilettsant kommer af dilettare och utmär ker den, som för sitt nöjes skull syssla med något, hvilket ej tillhör honom såson yrke eller hufvudsaklig verksamhet, mer till-hvilket han lockas af kärlek för ämnet Dilettant är sälnnda rätteligen ej någo smädeord, det kan vara en hederstitel, sä ges ej om enhvar, som får lust atttillegns sig det namnet. De, som endast gifva efte för otyglad skrifklåda eller blott lockas a ett författarearvode, ha intet rättmätigt an språk att under detta pamn få undandrag: sig grauskningens tuktan eller söka straff löshet för sitt ofog. Dilettant i målarkon sten är ej plankstrykaren, i poesien ej en hvar som författat en marknadsvisa tryckt år, i historien ej hvem som kommer på det orådet att ej blott skrifva utan, än värre också iäta trycka Märkvärdiga mäns lef nadsöden. Den af hr T. Brunius uppgifna anlednin ningen till det literära företag, hvarmed vi nu skola sysselsätta oss, är nog egen domlig, att ej böra undanhällas våra läsare Han anmärker till en början, att på se paste tider den ksigten alltmera gjort sig gällande, att lämpliga illustrationer i hög grad bidraga att göra det historiska och geografiska studiet rätt lefvande för lärjun garze inom skolans lägre klasser. Dennes anmärkning är tvifvels utan ganska riktig Den historisk-geografiska läroboks-kommis sionen påpekar t. ex. i sitt betänkande, at det vore önskvärdt, om skolbiblioteken egde tillgång till passande afbildningar dels a historiska personligheter och tilldragelse: för skolans lägsta klasser, dels af konst verk, byggnader, husgeråd, vapen m. f kulturföremål, samt att samlingar af an IOC ARTE SSR EA SR

25 juli 1874, sida 3

Thumbnail