Aftonbladet – 25 juli 1874, sida 3

Tig, qvinna, afbröt henne de Vigne med en ton, som kom till och med Trefusis att häpna. Yttra ett enda af dina helfvetiska skymforå till, och ditt kön skall ej hindra mig från att hämnas. Du har kränkt mig nog, hennes öron skola aldrig skåras af din gifiiga tongas bett... Min dyraste älskling!s hviskade han, lutande sig ned öfver Alma, som bäfvande smugit sin arm under hane, då den fräcka qvinnans första, skamlöss yttravdes likt ormstygn träffat hennes. osknidsfolla sinne, hör inte på hvad hon säger, hon är djerf och elak som ingen an: nan. O, Gad förlåte mig, att jag bringat detta elände öfver dis, du rena engell Rönl upprepade Trefasis med oförlikneligt hån; sedan buru lång tid tillbaka bar den dygden egt värde i dina ögon?... I foråna dagar vann den ej din känslas pris, men kanske du nu för ombytes skull börjat hylla den platoniska läran; den passar dig viset ånte länge, och om det der hårfagra barnet önskar öka antalet af dina förskjutna älskarinnor, så angår det mig inte det ripgaste, ehuru du är min man., Hans förbittring och vrede kände inga gränser, och han skulle just lyfta sin arm för att tysta smäderskan, då Alma förtviflansfullt grep hang hand och sade: För min skull — Ietet annat på jorden än hennes ord, hennes blick och hennes hand skulle i dena stund haft makt att hejda honom, För henneg skullv sänktes bans arm, Bloden flammade uti hans ansigte och under ansträngningen att beherrska sig knöt han händerna konvulsiviskt. Bort ur min åsyn!s sade han med dämpad röst; bort! eljest gör jag hvad du till din dödsstund skulle önska vore ogjordt,