Aftonbladet – 25 juli 1874, sida 3

TT a OAL ae i rr rr crv anees hafva upphört såsom epidemi, hafva under veckan anmälts imalles 17 fall. Från epidemiens början: gumma insjuknade 783; aflidne 140, Stockholm den 25 Jull 1874. Carl Gust. Grähs. Island. 874—1874. (Efter Berlingske Tiderde.) Den ovanliga minnestest, tow, följd af hela den civiliserade verldens deltagande, i början af nästa månad firas på Island, manar till att i minvet upplifva hutvuddragen af öns utveckliag under det svunna årtusendet. Ett orienterande bidrag härtill, som i korthet sammanfattar de vigtigasto kulturhistoriska och politiska momertea i denna utveckling, skall, vi hoppas det, bli våra lägare välkommet. Island uppdagades omkring år 860 af den norske vikingen Nadodd, som af en ostlig storm blef från Färöarne drifven ut i Nordhafvet och kom till ett stort land; han sick upp på ett högt fjell, hvarifrån han atspanade landets beskaffenhet och såg att det var obebygdt; han vergsnade snö på fjellez och kaliadas derföre landet Snuöland. Bland de nordbor, hvilka följde Nadodda spår, var Fioka Vildgerdson; som med sina märg öfvervintrade på norra sidan af Faxefjord vid Bardastraod; i viken hvimlade det af sälar och fick, mon klimatet var strängt jJoch Fioke kallada landet Island. Han seglads nu hem tili Norge igen, der han med mycket tadel omtalaåe det nya lapdet, under det B andra sidan några af hans följsslagare mycket prisade detsamma för dess fiske och präktiga beten; fjallen voro betäckta af skogar, som sänkte sig ned mot floderna och hafvet. Och intet under är, att landet gjorde ett olika intryck på den som säg det, allt efter som kan var mera mottaglig för doss ljussidor eller för does sknggsidor i geograflskt afseende, ty Islands natur framvirar i eanning stora olikheter. Island ligger omkring 150 mil vester om Norge. Öas nordligaste spets berör norra polcirkeln och gränsar alltsk till Norra Ishafvet, Islands yt-innehXll beräknas till 1800 qvadratmil. Ea bergsrygg sträcker ejg tvärgöfver bela ön från rordvest till sydost. I dest inre af landet utvidgar sigl. deane flerstädes till högslätter, som i medeltal ligza 2000 fot öfver hafvet, under det sjelfva bergstopparne höja sig till 6000 fot. De högsta epetsarne finnes mot syd ost, jemte det öde, af evig is täckta höglandet Vatnajöknl, och jöklar kallar man de berg, som äro täckta af evig snö och is; de aända ofta framglidande ismassor, så ksliade skridjöklar, ned i dalarne, med dess at bergens pimstenspartiklar och lara mwjölkhvita floder. Nämda höga bergskedja är genomskuren af en stor vulkanisk linie, som sträcker sig från sydvest mot nordost. Do vigtigaste ärnu verksamma valkanerna äro Hekla, mot sydvest, och Krabla, mot sordost, Varma källor af åtskilliga slag, dels stillastäende vattem, dels heta springkällor, vitra om den underjordiska vulkaniska verksamheten, Till och med i hafvet framträda heta springkällor eller genombryta istäcket msd sina varma strömmar, En sådan springkälla består ofta af ett med kokhett vatten fylldt bäcken, från hvilket då och då med ett doft brakande, och så att jorden skakar, utslungas en vattenpelare ända till 2 å 3 bundra alnar hög. Den undsrjordiska eviga elden bidrager i sin mån till de starka temperaturvexlingarne. I allmänrhet varierar kölden om vintern mellan 4 och 12 grader Raumur, men stiger stundom upp ända till 20 gr. R. eller deröfver; den vanliga sommarvärmen rör sig mellan 6 och 18 grader Reaumur, men kan dock i dalarne mellan de solbelysta klippväggarne stiga till 28 gr. R. Landets kust är blott på enstaka ställen låg; för öfrigt begrän-! sas Island af höga, ofta tvärbranta klippor, mot hvilka det stormande hafvet bryter sig: med fruktansvärda bränningar. Någon skog finnes der nu ej mera, och höglandet ärl: derför ucsatt för väderlekens hela stränghet, I 2 af den bredågrad, under hvila landet ligger, är den längsta dagen nära 24 timmar lång; från Mej till September a de ljuga nätterna, i synnerhet på öns norra del, der solen några dager ej går red noder synkretsen. Sådan var beskaffenbeten af det land, gom blef sä olika bedömdt af Floke och hans män; dock blef det i allmänhet ansedt lör ett godt land att bosätta sig i, rikt som dess fiske var och desz betesmarker, och Norges politiska förhållander framkallade enart en stark utvandring dit öfver. Harald Hårdråde, konung i Norge, hade beslutis att ensam bli herrekare; med stark krigsmakt drog han fram från Norges enaldc ända till den andra för att genomföra sin vilja. Då han i elaget vid Hafursfjorden besagrat dot sista motetåndet och satt sig i besittning af all odal och all fri jordegendom i Norge, föredrogo många konungar, jarlar och andra höfdingar att draga ilandslykt framför att foga sig under Haralds envälde, och i synnerhet begåfvo sig de missnöjde till Island, dit den norske konungens makt ej nådde och der det fanns land nog. En storartad utvandring från Norge till Island följde nu, särdeles nnder den så kallade Landnamstiden (874—934). Ett stort antal höfdingar med sina familjer, sina fria svenner, sina trälar, sitt bohag och sin boskap tog land, på ön, såsom det hette. Först bebyggdes vestra sidan omkring Faxefjorden, senare landet omkring Borgeljorden, Saeefjeldsnäs. Äfven de inre dalarne, t, ex. vid Bredefjorden, blefvo under denna tid bebyggda och under denna period hade ön den största folkmängd den någonsin haft. Do allra flesta nybyggarne voro norrmän. Blott några få danska och svenska slägter nämnas i den så kallade Landnamsboken, som påbörjades på Island omkring år 1100 af presten Ara Frode och som sonare fort-. sattes ända till 14:de århundradet med noggranna uppgifter om landets bebyggande och om eglögternas stamtaflor och öden — till större delen högborna höfdingaslägter, hvilka ännu genom tradition och anteckningar bevara mionet af sin härstamning från norska, svenska och danska konungar, jarlar och hersar. Under familjfaderns herravälde färdades och bosatte sig säledes ursprungligen dessa nybyggarslägter, hos hvilka redan frön början sinnet för att stifta och ordva ett samhälle starkt framträdde. Då höfdingens: boning var uppförd med hans högsäte b PEN TT TE Er te rn rr Nn rr nn a 2 va 0 a mm a RR