Aftonbladet – 24 juli 1874, sida 3

tå I banefloden, än ned åt Moreton Bay och ku. i sten af Stilla hafvet, eller bland bergen och 0) höjderna vester ut. Hvart helst man går är det lika vackert, öfverallt mötes ögat af samma smaktulla anläggningar, vidsträckta trädgårdar prunkande med blommor och frukter, palmer och vinrankor, och midt ibland träden framskymtar sjelfva boningsbuset, stundom ett stort tvåvånings stenhus, ofta blett en envånings träbyggnad, men all Jtid lika inbjudande, omgifvet af verandor och smakfulla utbyggnader. Då köpmannen om morgonen är färdig att begifva sig in till staden, framleder en neger hans arabiska ridhäst, som hastigt för honom till hans kontor, och då familjen om aftonen är i ordning för sin promenad i vagn, framkör ett ståtligt ekipage, och negerbetjenter i hvita glacthandekar stå på tå, beredda att lyda hvarje vink. — Man lefver i allmänhet isolerad, bjudningar besvärar man sig sällan i med, någon gång förekommer en lysande bal, då man begagnar tillfället att utveckla , Jall tänkbar lyx, men detta är helt och hållet undantagsvis. Hvar och en ser dock gerna, att hans vänner göra honom ett besök. Den vanliga visittiden är kl. omkring 9 om qväl.len, då svalka inträdt. Man pratar litet rörande dagens bändelser, spelar ett parti whist, och slutligen insages aftonmåltiden kl. 11. Denna består endast af frukt och vin, maskingjord is samt brandy, förstås. Derpå gör man ett slag på verandan, beundrar den södra stjernhimlens prakt, prisar det glänsande korset i söder och den euro peiska vännen Orion i norr — samt bjuder hvandra ett god natt. Midt på dagen äro Brisbanes gator brännande heta, och hvarje vagn, som far fram, upprör skyar af fint qväfvande dam; icke många våga sig ut till fots, så länge solen sitter midt på hvalfvet och sänder sina glödande Apollopilar: endast undantagsvis smyger någon enstaka vandrare utefter husraderna, klädd i en stor wilkesturbam med långa, hängande ändar (för att skydda för solstygn), rocken under armen, och till yt termera skydd beväpnad med en stor hvit golskärm. Alla fönster och dörrar äro förbommade med luckor och gardiner, hela staden tyckes vara försänkt i sömn. Mot aftonen deremot eller redan kl. 5 e. m., då solen börjar sänka sig, förändrar sig allt; gardinerna dragas undan, fönster och dörrar öppnas åter, folket börjar krypa ut ur sina gömslen, och allt blir åter lif och rörelse. Gator och promenader hvimla af folk, i bodar och banker är åter trängsel och brådska, alla skynda, nu heter det åter: tid år pengar. Julafton påminte i många afsesnden om midsommarafton i hemlandet: de flesta hus voro klädda med löf och blommor, äfven omnibusar och åkardroskor buro blomsterkransar. Att det var julafton, derom påminte dock ej mycket, knsppt något — endast i bodfönatren stod att läsa: julklappar. Marknaden var dock ej hvad den är i Sverige, jag kunde ej se någon skilnad från en vanlig dag. Juldagen gick jag i en engelsk kyrka; väggar och tak, säten, predikstol och altare voro klädda med fikonlöf och blommor, cypresser och lager. Allt häntydde mera på midsommar än jul. Värmen var outhärdlig; det var den varmaste dag, jag känt. Dagen firades endast i de engelska, lutherska och katolska kyrkorna, i de sistnämnda med vanlig prakt. Hela julveckan betraktas såsom en följd af allmänna holidays för nöjen och förströelser. Alla möjliga föreningar och säll. skap hafva utflykter och tillställningar: frimurarne äro starkt reprezenterade, ett annat sällskap är odd fellows, och främst bland alla märkas skarpskytteföreningarne. Alla täfla att anställa fester, som kunna draga till sig allmänna uppmärksamheten. Dertill komma allahanda täflingsöfningar: kappridter, regattor m. m. Allt har dock detta år stått i skuggan för cricket-klubbarne med anledning af ett europeiskt besök. Cricket-klubbarne All England utsände elfva af sina skickligaste medlemmar för att under julen spela ett täflingsspel med cricket-klubben i Australien. Detta hade länge motsetts med mycken spänning. Man ansåg att hela Australiens ära stod på spel. Täflingen försiggick vid Melbourne i närvaro af 30.000 parsoner och räckte tre dagar. Allt efter som spelet 2vancerade, sändes telegram öfver hela verldsdelen, och de motsågos öfverallt med brinnande otåliglighet, icke minst här i Brisbane. Man försäkrade, man slog vad, man kunde våga sina hufvuden på, att Australien med skam skulle helt hastigt blifva besegradt af All England. som visat sig hittills oöfvervinnerligt. När derför under första dagen och andra dagen alla telegram, som anlände, talade om australiensarnes öfverläggenhet och fortgående framgångar, steg spännin gen till sin höjd. It will turn yet, menade man och vågade ärru ej göra sig den rivgaste förhoppning. Tredje dagen, när allt skulle afgöras, råkade telegrafen gå sönder; Queensländarne voro nära att spricka af harm och otklighet; telegrafen skulle gå sönder just denna vigtiga dag! Blixt och dunder, så förargligt!! Och dertill råkade det att vara söndag följande dag, då inga telegram befordras, gälle hvad som helst. Man måste säledea lugna sig till måndags morgon, och då ljöd det från hundrade: Australien har besegrat All England — ändlöst jubel från Tasmania till Cap Darwin! Med anledning af årets slut hafva åtskilliga statistiska uppgifter rörande Australien blifvit offentliggjorda, och af dessa vill jag meddela några få. Folkmängden i Australien utgjordes 1810 af 8300 invånare, 1841 af 149,000 och 1872 af 2 millioner. Landets export värderades 1872 till pund st. 40.000,000, hvilket gör ett medeltal af 20 pund st. på hvarje pereon, hvartill intet land kan viga ett motstycke. Med mindre än hälften af Canadas befolkning ecer ÅAnstralien mar än FA I RR fä föl JL RA KR vt Br MMMM bb 0 ret pre Arms sv