Aftonbladet – 24 juli 1874, sida 2

trolleras, låter dot åtminstone tänka sig att någon uraktlåtenhet på ett eller annat håll kuonat bidraga att möjliggöra svekets fortsättande under så lång tid som här varit händelsen. Den samtida i Göteborg, som vi här ofvan anförde, gör också anghende dessa ämnen några betraktelser, hvilka vi anse förtjena uppmärksamhet och utur hvilka vi derföre här ätergifva ett utdrag. Göte. borgsposten yttrar bland annat: Den ledsamma händelse vi nu haft den sorgliga pligten att meddela torde, utöfver hvad vi redan påpekat, genom några särskilda omständigheter innebära en mycket allvarlig varniag för dem, som, utan att vara i räkenskapsföring bevandrade eller utan att känna naturlig hög att sätta sig in i dylikt arbete, tilltro sig att kunna öfvervaka eller genomföra en granskning at en allmän inrättnings eller ett bolags räkenskaper. — — — Det är i sanning icke nog dermed, att man tror sig känna en styrelses ledare, en inrättnings kamrer och kassör o. 8 v. hela dess personal, såsom fullt reåbar och pålitlig; det är icke nog, att man personligen känner den ene eller andre och anser det omöjligt, att han skulle kunna tillåta sig några skurkstreck; det är icke heller nog dermed, att man summerar och gär igenom verifikationer: man måste stundom med mycket tungt arbete sätta) sig in i räkenskapsföringen och får i sansing icke uppfatta en revisors uppdrag endast såsom en vädjan till hans på smak beroende personliga uppfattning af deras påiitlighet som skola revideras, — — — Hvad beträffar styrelsen, vilja vi nu intet vidare säga om dess åtgöranden eller kanske rättare sagdt om dess underlåtenhet. ——— Men vid sädana befattningars mottagande må man väl betänka, att den möjligen smickrande känslan af ett vunnet förtroende ej får skymma insigten af det ansvar, man ikläder sig, eller öfversigten af le åtagaa pligterna till hela doras utsträckning. Ett frivilligt åtaget värf af detta slag kan vara långt mera maktpkliggande än let egna yrket, om man också vid detta värt skördar ingen vinstoch kanske mycket litet srkännande.