Aftonbladet – 24 juli 1874, sida 2

Någon telografisk underrättelse om de batten i nationalförsamlingen i går angå ende de konstitutionella förslagen har, då detta i dag på förmiddagen skrifves, icke ingått. Ett af dagens telegram meddelar blott innehållet af ett samtal, som Mac Mabon haft med åtskilliga deputerade och af hvilket framgår, att regeringen, hvilket man förut visste, kommer att motsätta nig Påriers förslag om republikens definitiva konstituerande. Samma telegram meddelar också, att Christophle i vensterns namn kommer att föreslå mnationaltersamlingens upplösning, om Periers förslag förkastas — en sak som också förut var känd. Af ett telegram till Indpendaace får man veta att Ventavon medgifvit, att Pöriers förslar företages till diskussion före hans. Af större intresse äro de meddelanden, som Times korrespondent i Paris i måndags lemnade om regeringens ställning till församlingen och ds konstitutionella förslagen. Korrespondenten skrifver härom följande: Regeringen märkte, att en del af högra centern, gripen af fasa öfver Bonapartismens framsteg, tycktes vara benägen att understödja Casimir Periers förslag, sålunda förskaffande det majoritet, och man fruktade att det nya kabisettet (det tillämnada Broglieska) skulle komma att befinna sig gent emot ett fullbordadt och okterkalleligt faktum. Man beslöt derför att kammaren skulle underrättas om utnämningen af de två nya ministrarne. ChabaudLatours utnämning till Fourtous efterträdare har en omisskännelig antibonapartistisk be tydelse, så mycket skarpare framträdande som Cornelius Witt, Guizots måg, är hans undersekreterare. Gsnomiatt arförtroinrikesministeren åt två erkända anhängare till Bonapartismen, önskade regeringen bevisa sin brytning med detta parti, och detta skall göra att högra centern icke röstar för P6riers förslag, hvilket den eljest skulle hatva gjort. Detta förslag åsyftar republikens definitiva konstitaerande; det medgifver icke regeringen rättighet att upplösa församlingen, upptager icke val efter arrondissement och tillerkänner icke regeringen rättighet att utse en stor del af öfra kammaren — tre saker, hvilka marskalken fram höll i sitt senaste budskap, och hvilka mi nistrarne uttryckligen å regeringens vägnar fordrat i tretiomannakomiten. Förslaget betraktas derför af regeringen som mycket farigt; men faran afböjss efter all sannolikhet icke gexom kennes brytning med boaapartisterne. Itt annat skäl, hvilket ocktå bestämde on del af högra centeraatt understödja försla zet, var fruktan, att dess förkastande jemte det Ventavonska förslaget, hvilket icke hade någon utsigt att bli antaget. skulle utgöra tt bevis på församlingens oförmåga, Man ruktade och har äanu skäl att frukta, att begge förslagens förkastande skulle bevisa örsamlingens oduglighet att organisera marskalkens makt och att en omedelbar upplösling oundvikligen skulle följa. Emellertid räntar man, att kabinettet om thorsdag kall afgifva en förklaring om Casimir P iers förslag och i hvilket det tillkännagif-. jer, att enligt dess åsigt båda förslagens örkastande icke bör leda till församlingens : ipplösning utan blott medföra att diskussioen om de konstitutionella förslagen upp-; kjutes till efter ferierna, I detta fall komter troligen Periers förslag att förkastas ned en majoritet af fyrtio röster och föramlingen, efter att ha bestämt budgeten, tt ajourneras. Sedan ofvanstående var skrifvet har inått ett telegram, som meddelar underrät lse om debatten i gör angående Påriers rslag. Detta telegram, till hvilket vi hänira, bekräftar i allt väsentligt Times-korspondentens meddelanden. Förslaget förastades med 374 röster mot 333. Malville ulemnade derefter ett af tre hundra depurade undertecknadt förslag att upplösa ationalförsamlingen. Skyndsam behandling igrades detta förslag med 369 röster mot 0. Genom dessa båda beslut befinner sig 1 församlingen och landet i samma ställng som den 16 Maj, åå Broglieska miniåren störtades. Det är utan tvifvel högra ntern som åstadkommit detta. Hvad näa akt af dramat kommer att innebära är närvarande ögonblick omöjligt att förutte, En korrespondens från Antwerpen berätr, att i denna stad cirkulerar för erhållande underskrifter en pstition, hvilken är afsedd t öfverlemnas till belgiska utrikesminiern föreöppnandetaf kongressen i Bruxelles n 28 dennes. Petitionärerne begära, att lgiska regeringen, om den kommer att reesenteras på kongressen, skall absolut förara den grundsatsen, att krig föres mot m6er och icke mot invånarne i det land, r infallet skett, eller mot deras egendom. irskildt yrkas, att kongressen skalluttala tt ogillande af bombardement af de bebodda larne i befästade städer. Efter denna dogörelse för petitionen fortsätter korreondensen: Det är klart, att om någon edlem af kongressen gör Antwerpon-peti nens yrkanden till sin ståndpunkt, skola verkliga upphofsmännen till kongressen h de, som ingifvit planen till konventionen, mma att bli smått brydda. Folket får ke försvara sig, men armåerna förbehållas ttighet att göra så många och så stora qvisitioner de vilja och att päskynda inke gandet af befästa städer genom att bom-l pv Rn a Rial a ————Q FER Hy Hj sv i tt a DN AR DR AA ( Ö LM AA tl