Aftonbladet – 24 juli 1874, sida 2

STOCKHOLM den 24 Juli. Blott några få dagar efter det här på platsen gjordes den sorgliga upptäckten af förfalskningar, bedrifna i stor akala af en enskild affärsman, ingår från rikets andra stad en icke mindre bedröflig underrättelse om derstädes begångna försnillaingar och förfalskningar, genom hvilka en allmän inrättning blifvit af en dess tjensteman plun drad på en mycket betydlig summa. Vi nämnde redan i vårt gårdagsblad att det är Carl Johans församlings sparbank j Göteborg, hvilken blifvit af sin kamrerare. R. W. Giltzan, bestulen på ett belopp, som antages uppgå till öfver 60,000 kronor. Huru i särskilda fall Giltzau svikligen förfarit torde de förestående undersökningarna komma att upplysa. En tidning der på platsen, Göteborga Posten, säger sig emellertid ha erfarit, att dervid lärer hufvud sakligen så tillgått, att Giltzau mottagit penningar till insättning, hvilka äfven torde finnas intagna i hans rescontra — dex bok, som upptager de särskilda personerna: conti — men icke blifvit upptagna i hufvud boken, hvilken således icke innehållit något motsvarande. För öfrigt lärer vara upplyst, att Giltzan, som sedan 1863 varit kamrer i sparbanken, redan 1866 skulle bör jat tillgripa sparbankens medel, då första gången, säsom han sjelf lärer uppgifvit, för att betäcka en förlust af:3000 rår, som en borgensförbindelse ådragit honom. Dessntom uppgifves, att han, som enskildt då och då lärer hafva skött en del sparbankens affärer på tider, som derför icke voro bestämda, på en revers någon tid derefter uppburit ej mindre än 5000 rdr, ehuru reversen sedan icke blifvit aflemnad, utan fortfarande i räkenskaperna balanserad o. 8. v. Giltzau lärer ajelf uppgifva, att de stegrade lefnadsomkostnaderna förmått honom, som är gift och har flera barn, atttillgripa bankens medel, Händelser, sådana som de, med hvilka vi här nödgats sysselsätta oss, innefatta beIröfliga vitnesbörd om hvarthän begäret att efva öfver sina tillgångar kan leda, och muruledes en första bedräglig handling, möjigen företagen i förhoppning att spåren leraf skola kunna utplånas, invecklar den rottslige i nya och ständigt växande svek, ills slutligen förr eller senare, den dag kommer, då alltsammans afslöjas och bedraaren hemfaller åt straffet och vanäran. 3eaktansvärda lärdomar erbjuda de emellerid också för dem, som handhafva och öfver-. aka penningeinrättningar af olika slag. Vi tilläto oss härom dagen påpeka hurusom e härstädes upptäckta Strömbergska för. alskningarna voro egnade att fästa uppvärksamheten på nära till hands liggande örsigtighetsmått, genom hvilka dylika brott kulle, om icke alldeles omöjliggöras, ätmintone i hög grad försvåras, och vi tro oss ckab veta att åtgärder i den af oss anydda riktningen redan blifvit på ett och nnat håll satta i verket. Den Göte orgska katastrofen innebär, äfven den, in lärdom. At de ofvan meddelade upp ifterna framgår det, att Gilzau under en anska lång följd af år fortsatt sitt svekiga förfarande, och att han således lyckats ördölja detsamma för många Ärs på hvarndra följande revisioner. Naturligtvis kan an icke, utan en närmare kännedom om uru Gilzau gått till väga, vara i tillfälle edöma den större eller mindre grad af vårighet, som det skulle ha erbjudit för em, som reviderat den ifrågavarande sparankens räkenskaper, eller för dem, hvilka äsom direktörer haft äliggande att öfveraka Gilzaus tjenstenutöfning, att komma ans svek på splren; men med någon känedom om huru revisioner ofta nog verktällas, och huruledes stadgade kontroll tgärder understundom betraktas och beanpdlas såsom onödiga formaliteter, som emma kuwna sättas åsido då man har för. roende för den eller dem, som böra kon