Aftonbladet – 23 juli 1874, sida 3

på stortingsrepregentanten för staden Töns:I berg, J. D. Bödtker, och det är ieke ogan nolikt, at: denne man, hvilken man icke g någon orättvisa genom att beteckna såso:; I mer regeringsvänlig än sjelfva regeringen, Ipå nytt skall komma på tapeten. I De upprepade berättelserna,: att finansIdepartementets nyssnämde chef H. L. Hellliesen skulle önska utträda ur regeringen, kunna för öfrigt icke annat än väcka en viss förundran. Ty bättre tider att vara Tkongl. norsk finansminister än de nuvarande Iskall man sannerligen ha svärt att tänka sig. Statsinkomsterna strömma in i ett öfverflöd, som öfvergår till och med den djerfvaste förväntan; statskassans öfverskott växer, så att man snart, för att begagna ett omtyckt finansielt uttryck, kan börja tala om en hotande pletora; till och med det fordom så sparsamma stortinget har visat en frikostighet af nästan europeisk snitt, och sitta också här och der i vråarne misantroper, som varna mot att lita allt för blindt på de goda tidernas evighet, så predika de åtminstone för ögonblicket fullkomligt för döfva öron. Det är verkligen svårt att förstå, hura någon kan önska lemna en taburett, från hvilken han är i stånd att utfärda sådana finansiella segerbulletiner, som den man nyligen kunde läsa i den officiella tidningen, och hvari det bland annat upplystes, att enligt de nyligen afslutade statsräkenskaperna för 1873 utgjorde statsinkomsterna under nämnda år 6,284,000 spd., under det att de på förhand voro beräknade till5,225,000 spd., så att de utgjoråe 1,060,000 spd. mer, än som påräknats och omkring 725,000 spå. mer än är 1872. Icke mindre tillfredssällande är en öfversigt, som nyligen har blifvit utarbetad i det statistiska embetsverket öfver förmögenhetens tillväxt under de senaste åren, så som den visar sig i de för den kommunala beskattnisgens ändamål företagna årliga taxeringarna af förmögenhet och inkomst, Hela den baskattade förmögenheten, hvilken år 1868 utgjorde 205 mill. spd., hade år 1873 stigit till 2332 mill. spd., således med 14 procent. Starkast har förökningen varit i städerna, der den har utgjort 17 procent, under det att den i landtdistrikterna har varit 11 procent. I landtdistrikterna deremot är det en mycket märkbar olikhet, allt efter de särskilda hufvudnäringsgrenarne; så har förmögenhetens tillväxt i de trakter, der åkerbruket och boskapsskötseln utgöra de hufvudsakliga inkomstkällorna, varit 10 procent, således under medeltalet; — i fiskeridistrikterna har den icke en gång utgjort mer än 4 procent, — hvaremot den i sjöfartsdistristrikterna har gått upp till 16 procent och i skogsdistrikterna till och med till 32 procent. Beträffande städernas förmögenhet omfattade föreliggandestatistiska data en längre tidrymd, nemligen från 1866 till och med 1874, under hvilken period den har stigit från 64 till omkring 9477; millioner, eller med 48 procent. Starkast har förökningen varit under de senaste åren af perioden, nemligen åren 1866—72, hvilka således omfatta tre fjerdedelar af hela tidrymden, 19 procent, deremot ensamt åren 1872—74 24 procent. Den bezkattade inkomsten i städerna var år 1866 tillsammans 16 millioner spd. och hade år 1874 stigit till 24 mill. spd., således med 50 procent; i en enda bland städerna, Drammen, var förökningen till och med 83 procent och i Kristiania 71 procent. Om betydelsen af dessa siffertal får man en ganska god föreställning genom en annan beräkning, som blifvit verkställd, och hvarigenom de norska förhållandena äro jemförda med de motsvarande i Darmark. Der utgjorde under tidrymden 1870—72 den beskattade förmögenheten 20!, mill. spd., eller 49 spd. för hvarje innevånare; endast för Kjöbenhavn var medeltalssumman större, nemligen 62 spd. I de norska städerna var inkomsten under samma tidrymd 20 mill. spd., hvilket i medeltal gifver 66 spå. perl innevånare. Detta förhållande är också, såsom man har påpekat, ganska naturligt, då de danska städernas rörelse i det hela är mindre än de norskas. Märkligare är det, att Kjöbenhavn med sin betydliga handel och omsättning icke står högre än med 62 spd., under det att Kristiania under den angifna perioden hade 79 spd. per individ. På andra sidan antages det likväl, att för. mögenheten i Danmark och särskildt i Kjöbenhavn är mycket betydligare än i de norska städerna. Åtminstone måste Norges skonomiska utveckling räknas från en nyare id, och ehuru den brliga inkomsten på setare tider har varit tillräckligt stor till en oetydligare kapitalsamling, har Danmark och isynnerhet Kjöbenhavn försprånget i den tid, som måste åtgå, för att kapitalet fter hand skall kunna samla sig. Man lar i denna beräkning äfven fäst uppmärksamheten derpå, att man kan iakttaga samma örhållande i sjelfva Norge, isypnerhet de iorligaste städerna, der den ärliga inkomten är jemförelsevis stor, under det att örmögenheten ännu står långt efter den i let. södra Norge, hvartill skälet måste sökas den korta lifstid, de nordligaste städerna nu ha haft. Huru länge dessa lysande tider skola fortara, är väl en annan fråga. Det är obetridligen så, att på de senare åren i det wela en bredare och golidare grundval för ationalvälståndet har blifvit lagd både dergenom, att man har utvecklat flere förut öga uppmärksammade näringsgrenar och illika derigenom, att man har bemödat sig tt bedrifva hufvudnäringsgrenarna på ett ner intensivt, ändamBlsenligt och fruktbäande sätt. Detta sistnämnda torde isynerhet finna sin tillämpning på landtbruksäringen, åtminstone i de mer förmögna ch centralt belägna distrikterna. På samma ång man der i synnerlig orad har riktat PE DD ss ör kh ee 0 mr Fl mm MH DO 0 er DR OA rt brett BR BR