Aftonbladet – 21 juli 1874, sida 3

transportmedel, dess magasin och förråd, samt Iöfverbufvud all regeringens egendom, som kan vara till gagn vid kriget. S Anm. Allt slags jernvägsniaterial, äfven om det skulle tillhöra enskilda bolag, äfvensom va penförråd samt i allmänhet hvarje rg af krigsammunition, också om de vore enskild tillhörighet, äro likaledes underkastade beslag genom ockupationsarmen. Art. 7. Ockupationsarmen eger äfven rättigbet att begagna offentliga byggnader och annan fast egendom samt att till sin nytta använda skogar och latdtkushållningsföremål, för så vidt desamma befinna sig invrr ockuperade. landområdet. ; Art. 8. . Egendom, som tillhör kyrkof, välgörenhetsoch undervisningeinrättningar, äfvensom alla slags anstalter för vetenskapliga, konstoch humanitetsändamål, är icke föremål för besittningstagande genom der fiendtliga armån. Besittningstagande eller afsigtlig förstöring af ng inrättningar, -minnesmärken, konstverk eller vetenskapliga museer bör åtalas genom vederbörande myndigheter. Anära kapitlet. Hvem som bör anses för krigförande part. Om kämpande och icke kämpande. Art. 9. En krigförandes rättigheter tillkomma icke allenast armån, utan äfven miliser och frivilliga kårer i följande fall: 1) om i deras spets står en för sina underlydande ansvarig person och de tillika sortera under öfverkommandot; 2) om de bära ett visst tydligt, redan på af: stånd igenkänbart yttre tecken; 3) om de öppet bära vapen, samt 4) om de i sina operationer förfara enligt krigets lagar och bruk. Krigförandes rättigheter tillkomma icke väpnade band, hvilka icke uppfylla de i det föregående npp: räknade vilkor; de anses icke som reguliera fender och blifva rättsligt åtalade, om de tillfångatagas. : Art. 10. De krigförande staternas beväpnade stridskrafter bestå af kämpande och icke-kämpande. De förstnämnda taga en verksam och omedelbar del i Sp vger de sistnämnda, ehuru räknade till armekåren, höra till olika grenar af militärförvaltningån, såsom: själavården, läkareoch intendentstjensten samt militärlagskipningen, eller äro endast via armen tillförordnade. I fall icke-kämpande blifva tillfångatagna at fienden, åtnjuta de, som tillhöra sistnämnda kategori, krigsfångars rättigheter; läkare, tjenstepersonalen vid ambulanserna, äfvensom prester åtnjuta dessutom neutralitetsrätt. (Se vidare under Art. 38). Tredje kapitlet. Om medlen: att skada fienden; om sådana, som äro tillåtna, eller hvilka skola vara förbjudna. Art. 11. Krigslagarna tillerkänna icke de krigförande makterna oinskränkt frihet beträfrn e valet af medel att ömsesidigt skada hvar andra. Art. 12. Enligt denna oe äro förbjudna: a) användningen af förgiftade vapen samt utspridande af gift på det fendtliga området genom något slags medel; mördandet på förrädisk väg af individer, tillhörande den fiendtliga armån; c) mordet på en fiende, som nedlägger sina vapen eller icke mer eger några medel till sitt försvar. I allmänhet bafva de krigförande makterna icke rätt att förklara att de icke skola gifva någon pardon. En sådan ytterlighet kan blott komma till användning såsom repressalier för tidigare föröfvade handlingar af grymhet eller såsom oundvikligt medel att förebygga egen undergång. Armåer, hvilka icke sjelfva gifva pardon, hafva å sin sida ingeu rätt att fordra sådan; d) hotelsen om tillintetgörandet af en besättning, som hårdnackadt försvarar en fästning;e) bruk af vapen, hvilka för orsaka onödiga lidanden; projektiler, hvilka äro llda med sönderstött glas eller andra, öfverödiga skador förorsakande ämnen; f) användningen af exploderande kulor, hvilka väga mindre än 400 gram och äro fyllda med antändbara ämnen. Art. 13. Till tillåtna medel hänföras: a) alla det stora öch det lilla Von ängare-) krigets operationer; b) borttagande eller förstörande af allt, som för krigföringen är oumbärligt för fienden eller kan tjena till hans förstärkande; c) förstörande af allt det, som hindrar framgången af krigsoperationerna; d) allt slags användande af krigslist; den deremot, som för detta ända mål begagnar sig af den nationela flaggan, de militöriska kännetecknen eller fiendens uniform, SP sig krigslagens skydd; e) användandet af alla möjliga medel, för att förskaffa sig underrättelser om fienden och trakten. Fjerde kapitlet. Om belägringar och beskjutning med bomber. Art. 14. Endast befästa städers verk kunna belägsas: En fullkomligt öppen stad, hvilken icke försvaras af fiendtliga trupper och hvars innevånare icke med lan i hand göra motstånd, får icke angripas eller bombarderas. Art. 15. Försvaras deremot en stad genom fiendtliga trupper eller beväpnade invånare, så har den angripande armån att, innan den företager bombardement, derom underrätta stadens myndigheter. : Å Art. 16. Befälbafvaren för en belägringsarmå måste, då han bombarderar en befäst stad, på förhand vidtaga alla på honom beroende mått och steg, för att, så mycket som möjligt, skona kyrkor och hus afsedda för konstnärliga, vetenapliga och välgörande ändamål. Å Art. 17. En medstorm intagen stad får ej öfverlemnas till plundring åt de segrande trupperna. Femte kapitlet..; Art. 18. Såsom spion betråktas hvar och en, som, handlande utom den militäriska pligtuppfyllelsen, hemligen uti de af fienden besatta orterna samlar underrättelser i afsigt att meddela dem åt motpartiet. . Art. 19. Den på bar gerning beträdda spio: nen skall, äfven om hans afsigt icke definitivt blifvit uppnådd eller krönt med framgång, öfverlemnas i rättvisans händer. Art. 20; Likaledes öfverlemnas åt rättvisan hvarje invånare i det af fienden besatta-landet, hvilken lemnar underrättelser åt motpartiet. Art. 21. Om spionen, hvars uppdrag haft lycklig utgång, återvänder till. sin armekår och sedermera af fienden tages till fånga, så behandlas han som krigsfånge och står i intet ansvar för sina tidigare handlingar. s Art. 22. Militär, som i afsigt att inhemta underrättelser, inträngt inom gränserna för den fiendtliga armens operationsområde, anses icke såsom spion, om det blott varit möjligt att igenkänna-honom såsom militär. Likaledes få sådana militärer och äfven icke-militärer, då de af fienden tillfångatagas, icke betraktas såsom spioner, hvilka, utsända.för att öfverföra muntliga eller skriftliga depescher från en del af armån-till en annan. öppet utföra sitt uppdrag. Anmärkning. Till denna kategori räknas äfven sådana vitala hvilka ti Kängagatas resande-med luttballonger och-hvilka-utsändts för öfverförande: af depescher och i allmänhet för att underhålla förbindelsen mellan de skilda delårne af en armå. tee —— HQ — —)— 9 --—---15Mt0----95220555 8 es SY —— SD ON a i I OS ——-! i RP AE ————— re — — —— — EE ———