Aftonbladet – 17 juli 1874, sida 3

y till La Vendee, en på Giles förlag utgifvån sa jtir och andra i den af Hugos bror redigerade Conservateur litteraire införda arbeten hade icke gjort honom känd. Odet hade blifvit skrifvet i 7 tredje våningen i ett tarfligt hus, JM 18 vid ga tan Petits Augustins, dit Victors mor dragit sig : tillbaka, emedah lion måste lefva sparsamt. Hon tyckte om blommor och träd; då den lyckan icke var henne beskärd att ega en trädgård, fröjdade hon sig åt att från sin kammares fönster kunna se de vackra qvarlefvorna af Larochefoucaulds berömda trädgård. Ehuru redan till åren kommen och van vid rymliga bostäder, lät hon utan knot nöja sig med ett vindsrums fyra väggar. I början af år 1821 flyttade bon med sina söner till Rue Mezidres JM 10; der en trädgård. hennes varmaste åtrå, fanns. Bostaden befann sig i uslaste skick, trädgården liknade isin vanskötsel en ödemark; men det var likväl en träd gård, och det var nog. Man skulle draga försorg om hvad som brast. Och detta skedde, ehuru man måste låta den nödvändiga förbättringen lämpa sig efter de knappa tillgångarna. Abel, Eugöne och Victor, den blifvande författaren till Les misrables, grepo med förenade krafter verket an; de reparerade rummen, klistrade upp tapeter och utrotade ogräset; de voro på en gång murare. målare och trädgårdsmäIstare. Hugos mor hade knappt fått sin bostad I vid Rue Måzieres i trefligt skick, förr än hon :Jinsjuknade. Den 27 Juni samma år stodo EuI gene och Victor vid sin moders bädd. Se — sade Eugene — -mamma är redan mycket bättre; hon har sofvit i tolf timmar.— -Snart skall hon bli frisk, svarade Victor. Han gick närI mare för att betrakta henne och kysste henne på den iskalla pannan — modren var död. Den flyttande poeten slog sig ned i huset M 30 vid Rue Dragon i ett vindsrum,som blef med brädvägg deladt i två hälfter. Här bodde Victor Hugo tillsammans med en slägting på mödernet. Ena hälften begagnades till sängkammare, den andra till salong. Möbleringen var mycket torftig; men på väggen hängde sen mycket lofvande symbolen för framtida ryktbarhet: den gyllene lilja, som Victor Hugo med sitt ode öfver Henrik IV:s bildstod och med ett annat till madonnan af Verdun förvärfvat vid pristäflingen i Tonlouse. Victor Hugo hade offentliggjort några afsina dikter i Copserveteur litteraire,, andra ien kalender; han samlade dem i ett häfte, som han gaf titeln oden och ballader-, hvilket var tryckt på så dåligt papper och så illa, att Ludvig XVIII, när hans föreläsare Mennechet visade honom boken, utbrast: Så sluskigt det der ser ut! Den 1500 exemplar stora upplagan såldes på tre månader och inbringade åt författaren 750 francs. Nu tänkte Victor Hugo äfven redan på att gifta sig. De 750 francs användes till en kaschmirschal åt hans fästmö. De nygifta od räkrade tillsammans knappt 50 år) flyttade först in i en våning vid Rue Vaugirard och derefter vid Rue Notre-Dame des Champs. Med odet öfver hertigens af Berry död begynte Victor Hugos ryktbarhet, från uppföranet af Hernanidaterade sig hans välstånd. Efter fjerde akten lät bokhandlaren Mame presentera sig för honom. för att köpa förlagsrätten till dramat; han bjöd honom 6000 fres. När Hugo bad honom vänta till representationens slut, sade förläggaren: Låtom oss genast uppgöra kon-: trakt! — Men stycket kan mattas af mot slu-. tet.. — Visserligen, men det kan också ha ännu större framgång. Efter andra akten tänkte jag bjuda er 2000, efter den tredje 4000; jag bjuder efter den fjerde 6000, ty jag fruktar nästan, att jag efter sista akten måste bjuda er 10,000 francs.— Victor Hugo smålog och antog. Kontraktet undertecknades i en tobaksbod. Fokhandlaren lät skalden, som då endast hade 50 francs i sin ficka, med det snaraste få penningarna. Hernanisuppseende väckande framgång drog en verklig syndaflod af menniskor till Hugos bostad; från bittida på morgonen till nattens inbrott var det ett oupphörligt kommande och gående. En morgon kom husets egarinna till fru Hugv och sade: -Ni är ett älskvärdt fruntimmer, och er man är en präktig karl, men I ären icke Få ög ned i min smak. Jag har nedlagt min affär för att kunna lefva i lugn? jag har köpt detta hus en ödslig gata; och jag har i tre månader haft alldeles odrägligt för er mans skull; dag och natt är det ett förfärligt oväsen; i trapporna går det till som på boulevarderna Midt 1 natten blir jag väckt och tror, att detär en jordbäfning, då det är er mans vänner, som larma ofvanpå mig. Det kan icke få fortfara längre.— Ni kör således ut mig? — Jag är mycket ledsen deröfver. men kan ieke annat. Litteraturen må ha sitt goda med sig. men jag skulle icke vilja vara gift med en litteratör. Det är mig mycket okärt. men I skallen göra mig en tjenst, om I flyttaden i nästa månad. — Till den grad tillställde romantikernes diskussioner oro icke blott på teatern. utan äfven vid den husliga härden. Victor Hugo lemnade Rue NotreDame des Champs och bar sina penaterti!l Rue Jean Gujon. Här fullbordades Notre Damepå fem månader; han ämnade derefter författa -Quiquengrogne och Puckelryggens son-, men de blefvo aldrig skrifna; här skrefvos: Konunen roar sig,, Lucrezia Borgia, Maria Tulor, Angelo-, -Inre röster o. 8. Vv. Victor Hugos sista bostad i Paris var vid Rue Latour dAuvergne: derifrån förjagades han af ett dekret af den 9 Januari 1852, som dömde honom jemte andra folkrepresentanter till landsflykt. Lösegendomen försåldes på auktion, och tidningarna meddelade förteckningar deröfver för att gevom subskription få egendomen inropad och rädda den åt skalden eller Frankrike. Guernsey, dit skalden flydde, är, såsom bekant, en nordvest om Frankrike belägen ö. För att från den franska kusten komma dit, måste man färdas förbi många små öar och klippor, hvilka se ut som länkar ur en söndersliten oh Guernsey ech J väx tillhöra England, men ha sin egen kommunalförvaltning, sitt eget mynt och tala ett franco-normanniskt idiom. Här och der ligga ruiner af citadeller kringströdda, i hvilka fordom genom ediktet i Nantes utdrifna hugenotter bodde. En bred, af hundraåriga träd iufattad väg går till hafvet; nära stranden ligger ett hus, som hela verlden känner, Hauteville-house, der Victor Hugo bor. Han använde tre år och verkliga skatter för att göra det beboeligt. Man fiuner deri de vackraste kuriosi teter, träsniderier från medeltiden och renais sancen, majolikor af Gubbio, venetianska glas och en mängd bröstbilder mellan gamla rustninsar. Man kommer genom en förstuga, i hvilken man ser reliefer af hufvudepisoderna i Notre Dame de Paris, in i den egentliga våningen. På väggarne falla två medaljonger af David. hvilka föreställa Victor Hugo och hans dotter, senast i ögonen. Genom en monumental dörr kommer man in i matsalen, deröfver står den akoniska inskriften: Mangia, cammina, prega. Fornforskning. MM Oe