Aftonbladet – 16 juli 1874, sida 3

; baron C. A. Hermelin gat derefter tillkänna att ett för Stockholms samt Upsala och Södermanlands län föreslaget gemensamt bolag för försäkring mot hagelskada ej kunde Ikomma till stånd, enär endast ett ansvarigIhetsbelopp af något öfver 1!2 million kronor blifvit tecknadt i stället. för de 3 mil lioner, hvilka blifvit föreslagna såsom minimi T belopp. Landshöfding Stråle, hvilken uppI gjort planen för bolaget, beklagade det ringa lintresse för detsamma jordbrukarne lagt i I dagen, och hoppades blott att de ej genom inträffande förluster måtte bli för strängt straffade härför. Sällskapets förvaltningsutskott, som at sällskapets styrelse erhållit i uppdrag att afgifva utlåtande öfver det af lagutskottel vid sistlidne riksdag uppgjorda förslaget til ny dikningslag, hade i detta utlåtande, som nu upplästes, tillstyrkt förslaget, särskildt hvad beträffar sättet för slitande af tvister om dikning i 3 13, men önskade dock att ordet torrlägga i 6 måtte utbytas mot det i 3 I begagnade uttrycket afdika samt att i lagen måtte intagas föreskrift om skyl digheten att underhålla gemensamma diken. Utlåtandet godkändes enhälligt, ehuru en talare, den ende som yttrade sig i frågan, förklarade sig hafva önskat att orden i första punkten af 2 4 mom. 1 från och eller. till slutet af samma punkt skulle hafva utgått samt i öfverensstämmelse härmed hela 2 10 utstrukits. Hr Almgren å Högstorp afgaf derefter ett kortfattadt svar på den å programmet framställda frågan om jordbrukets bedrifvande inom det distrikt, der hushållningssällskapet höll sin sammankorist, med fästadt afseende på jordens bruk, växtföljd, begagnade redskap 0. 8. v. Han upplyste att sädesoch gräsodlingen vore hufvudsaken, potatesodlingen jemförelsevis obetydlig, sockerbetsodlingen nästan upphörd och oålingen af spånads växter ringa. Täckdikningen hade börjat blifva allt mer och mer genomförd. Hvad beträffar växtföljden, så vore öfvar hufvud taget den 7 briga cirkulationen den mest använda; dock vore jordbruket, sade han, mera fritt i närheten af Stockholm till följd af. den rikliga tillgången på naturliga gödningsämnen. Artificiella gödningsämnen hade icke den användning man skulle kunnat tro. I afseende på redskap nämndes Ötverumsplogen såsom varande mycket omtyckt, likaledes en synnerligen ändamålsenlig och mycket använd såningsmaskin från samma brak. Slåttermaskiner voro mycket spridde, men hvilken af de många olika slagen som vore den bästa, var ej godt att säga. En hvar prisar den han bar, och detta vore måhända, sade tal., ett tecken till att alla voro lika goda. — Föröfrigt hade de föregående goda åren, de förbättrade redskapen och i synnerhet mejerierna gjort jordbrukarnes inom länet ställning långt bättre än förut och satt dem i stånd att lägga ned mycket på att förbättra sin jord. Med anledning af den föregående talarens anförande begärde prof. Arrhenius ordet för att fästa uppmärksamheten på ett par fel, som ofta begås af jordbrukarne: i orten. Dessa voro dels att de alldeles för litet använda artificiela gödningsämnen, dels att de använda dem orätt många gånger. Dessa gödningsämnen böra, för att göra samma nytta under torra år som under våta, ut säs hösten förut, eller åtminstone på våren före vårslasket. Detta vore regel för alla, utom de salpetersyrade, hvilka bäst användas såsom öfvergödning eller samtidigt med sådden. Föröfrigt behöfves artificiela gödningsämnen lika väl i Stockholmstrakten som det öfriga landet. Detärejlängesedan vi ej, sade tal., visste att rätt och tillräckligt föda våra ladugårdar. Vi ha lärt oss det nu. Ännu återstår det oss dock att lära att rätt och tillräckligt föda våra växter. Vi måste lära oss det, och år, sådana som detta, äro goda lärmästare häri. Ett omsorgsfullt och väl ordnadt jordbruk kan trotsa ogynnsamma omständigheter. Som : exempel härpå anförde tal; just Enskede med dess vackra, yppiga: fält. Den andra frågan på programmet, den om ladugårdsskötselns tillstånd inom länet med hänseende till kreatursafvel; utfordrings rätt m. m. och om mjölkhushållningens lämpligaste ordnande besvarades, för den del at länet som tillhör skärgården, af frih. Leuhusen sålunda, att kor af holländsk ras, croiserad med Ayreshiresoch korthornsrag,. visat sig, åtminstone på kusten och iskärgården, vara de bästa. För stark föda för. de späda kalfvarne vore ej nyttigt för de blifvande mjölkkorna; först under andra och tredje lefnadsåret borde de erhålla starkare näring. Beträffande mjölkhushållningen hade man i hufvudstaden och vid mejerierna god afsättning för såväl den skummade som oskummade mjölken. Sedan prof. Smitt derefter lemnat några tillfredsställande upplysningar om resultaten af den under de senaste åren i länets ekärgård meddelade undervisningen uti nya fiskmetoder, samt hr Homeijer redogjort för försök inom länet med tillverkning af bränntorf, erhöll prof. Arrhenius ordet. Han bekräftade den erfarenheten att man ej bör föda kalfvar, som äro bestämda att bli mjölkkör, allt för kraftigt under det de uppväxa: de bli då köttdjar. Allmogene sätt att uppföda kalfvar och låta dem redan tidigt gå ute är långt naturenligare och måste alstra bättre mjölkkor än det vid herregårdarne vanliga. Tal. framhöll ock, att sedan de naturliga ängarne allt mer och mer försvinna, måste vi använda mera kraftfoder än förut. Detta ger oss det goda rådet att icke uteslutande beså våra vallar med klöfver eller timotej. Det är ett faktum att de naturliga ängarnes hö med sin mångfald at olika växter, ger ett långt kraftigare foder, en större myckenhet mjölk. Derföre böra vi så flere slags gräs, fe