Aftonbladet – 15 juli 1874, sida 3

Hans första ingifvelse var att lemna henne och fly bort ifrån hennes hemska åsyn, men medlidande, mensklighet och pligt bjödo ho nom att stanna. Ehuru hans dödsfiende, var bon en qvinna; ehuru hon bedragit honom var hon nu i nöd; ehuru hon beröfvat ho nom mer än tjugu års lugn och lycka, hade hon dock en gång egt hans kärlek. Har kunde icke lemna henne i detta tillstånd liggande som en öfverkörd hund på gatan En massa menviskor hade på ett ögon blick samlats omkring dem, och ibland den en ung medicine kardidat från Quartier La tin, nu stadd på hemväg från la Morgue han lutade sig ned öfver den rusiga qvinnar och sökte med tillhjelp af några andra ati upplyfta henne. En mörk ström af blod forsade från hen. nes läppar öfver den i månljuset hvita och glänsande stenläggningen. Med en rysning bortvände Sabretache sina ögon; en svindel var nära att gripa honom vid tanken på. att med depna blodstörtning kanske följde hennes sista andetag. Det började susa för hans öron, gatan, husraderna och menniskorna dansade rundt och under denna yrsel stod ingenting annat klart för honom än den så djupt sjunkna hustruns förfärliga spökgestalt — han måste stödja sig mot porten af ett hus, och sedan han aftagit hatten samt nattens svala, fuktiga vind fått något afkyla hans brännande hufvud, återkom han innan kort till fullt medvetande. Han frågade den unge läkaren om resuitatet af hans undersökning. Den stackars qvinnan är förd till Caf6 Euphrosyne, monsieur, för att vi, innan hon fraktas till hospitalet, skola få se hvad som fattas henne, Min vän Lafitolle, en skicklig kirurg, är för närvarande hos henne.