Aftonbladet – 11 juli 1874, sida 3

henne, kunde jag knappast afhålla mig frår att skratta åt hennes fräcka osanning!Jag motstod ej frestelsen att säga henne, al hon borde uppträda på ett mera ladylik sätt, om hon ville göra sig trodd! Tänk hvilken exempellös oförsynthet att kom med så nedriga påståenden! Om min harn icke var riktig, så tillgif den, men jag äl skar dig så gränslöst, att äfven en inbillac rival väcker mitt hat. Icke ens, dä hor visade mig ett pspper, hvilket hon pästoc vara en vigselattest, föll det mig för et ögonblick in att hon talade sanning, At tro henne skulle varit att misstro dig, och den tanken är så fjerran från min njäl som svek mot dig är fjerran från mit bjerta. Då jag sedan genomskådade hela vedrigheten i Castletons intrig, då insåg j:g, att hov måste varit ett verktyg i hans händer för att slita mig från dig, och då tackade jag Gud, att jag aldrig ens med en tanke missirott dig. Jag visste, att du icke skulle dolt en sådan hemlighet för mig och min kärlek är för obegränsad, att någonting i din frånvaro skulle kunna ka sta en enda skugga öfver det väsende, kt hvilket jag skänkt mitt hela hjerta. Detta var det som likt glödhet bly, droppadt i ett öppet sår, brände sig in i hans tanke och känsla; om hon anat hans marter, skulle hon säkert heldre låtit hugga af sin band, än genom dessa rader tillfoga honom ett dylikt lidande. Otaliga voro de tantaliska qval, som ställde honom på grän: sen till bimlen och med omntlig grymbet visade bovom derifrån, Han måste träda inför Alma a-; . ån trodde mig för väl och säga: är mig bugtrar, — denna qvinna