Aftonbladet – 11 juli 1874, sida 3

spondent bar skrifvit dig på ett husarrege mente och detta har troligen orsakat miss taget. Utanskriften är af fruntimmershand och jag hoppas det långa dröjsmålet med brefvets framkomst ej skapat den sköna fö! mänga sorger. Men för t—n! klockan ä sju cch jag skall äta middag i ambassaden Adjö, hedersbror, jag tittar ånyo till dig morgon la Ionan ännu de Vigne fått brefvet i sin: händer, kände han igen Almas stil; dörrer bade knappast slutits efter den besökande förrän han uppelet kuvertet och, vändande sig bort, började läsa de tätt skrifoa och tärfläckade bladen, hvilka hon från sin kon valescensbädd hos Montressors tillskrifvif hovom. Under förmodan, att han önskade vara ensam, lempade jag rummet. Med girig blick slukade han hvarje rad ända till den sista, då lutade han siz ned och brast ut i gråt. I denna stund eaflycka, då hans hjerta bäfvande ödmwjukade krig i tacksamhet inför Gud, stod klarare än någonsin fördömelsen af hans äktenskap inför honom, Det är bittert att vara ensam i mörker qFch död, utan ett ord till tröst eller en blick till deltagande, men det är vida bittrare att stå invid lyckans öppnade portar och med black om foten ej kunna taga ut det steg, som skulle föra till den eftersträfvansvärda sällheter; det förflutna läg som ett bredt, gapande svalg mellan honom och det tillkommandes frid och glädje; hans egna passioner voro hans nemesis. Och viljen I veta hvad som göt giftet i hans nuvarande lyckas fyllda bägare, jo! deppa sida uti Almas bref: hon pistod sig vara din bustru, Granville din hustru — denna simpla, högljadda qvinna, med sina elaka, genomträngande ögon! På samma gång jag ur djupet af mitt bjerta batede