Aftonbladet – 9 juli 1874, sida 3

men grefvinnans magra, juvelprydda fingrar nappade det till sig, under yttrandet: Skall din egen hustru, lord Molymux, uteslutas från hvad som angår vår dotter? Hvad svarar du, Vy? frågade fadren, utan att lägga märke till grefvinnans obehagliga sätt att påminna om sina rättgheter. Det samm: som vanligt, pappa, sade Violet vemodefullt. Genom gin i gud infattade lorgnett läste lady Molymux Wallensteins formella och i artiga ordalag framställda avhällan; Alma uppsteg och lemnade rummet, med vanlig takt inseende att dessa affärer ej voro eg. nade för främmande öron. Är det för djerft af mig att begära få veta hvad du sade din far? Huvilket svar ämnar du Wallenstein ? Violet suckade djupt; hon var så upp ledsen och uttröttad vid alla dessa obehag liga räsonnemanger och råd af sin kallsin niga mor, att hon skulle önskat få gömme sig undan hela verlden. Jag skall tacka prins Carl för den är: han bevisat mig och utan att vara blind för den heder, som genom detta anbud vederfarits mig, skall jag låta honom veta att det bedröfvar mig att nödgas afslå. Lady Molymux ryckte på axlarne, hor nedlät sig ej att svara, utan gick i ställe in till sin man, Min käre Molymux ämnar du också afvic: prins Carl? Jockey Jack såg med en likgiltig oc missnöjd blick på sin pratsjuka och vid dy Jika tillfällen efterbärpgsna hustru. Wallenstein har inte friat till mig, mi vän. Jag har ingenting annvatatt göra met saken än att å Violets vägnar tacka prin