Aftonbladet – 7 juli 1874, sida 3

den enda utvägen att icke se det tillämpad för alla mord vore begagnandet at den kgl benådningsrätten. Hela förslaget blef redar är 1872 framlagdt för stortinget, men fick först i är sitt definitiva afgörande. I ve derbörande stortingsutskott gjorde en dylik meningsskiljaktighet sig gällande som inom regeringen, och enahanda var förhållandet när saken kom till behandling i stortingets afdelningar. På ena sidan stod odelstin get, som öfverallt, der dödsstraffet ännu bibehölls, ville ha det uppstäldt såsom det andra straffalternativet, så att det endast skulle tillämpas under specielt skär: pande omständigheter. På andra sidan bibehöll lagtinget dödsstraffet för mord såsom det ordinarie straffet, straffarbete på lifstid deremot såsom det andra alternativet, bvilket endast kunde tillämpas under gsärskildt förmildrande omständigheter. Efter vidlyftiga förhandlingar ästadkoms en kompromiss, hvartill förslaget utgick från en af lagtingets medlemmar, professor Asche boug, Detta gick ut på, att dödsstraff uppställdes såsom företa och straffarbete på lifstid såsom andra straffalternativ, hvarjemte likväl på samma gång dea allmänra föreskrift i kriminallagen upphäfdes, som stadgar, att när för ett specielt fall två straffalternativ nämnas, skall det första efter regeln tillämpas och det andra endast då, när speciella antingen skärpande eller förmildrande omständigheter finnas, allt efter som det andra alternativet utgör ett st-ängare eller mildare straff. Denna utväg, bvilken således öfverlemnar valet mellan straffalternativen åt domarens subjektiva omlöme, motiverades af förslagets upphofsman, bvilken under de föregående debattarna hade uppträdt såsom en bland dödsstraffets vårmaste försvarare, förnämligast dermed, a:t tär lagen nämnde dödsstraffet först, ekulle detta, till och med om det, juridiskt taget, icke hade någon betydelse, dock sannolikt itöfva en moralisk verkan, så att dödsstraffet skulle i det allmänna medvetandet JVvarstå såsom det närmaste straffet för mord, Denna kompromiss blef, såsom nyss pämpnles, godkänd, hufvudsakligen väl derför, att man tyckte det vara beklagligt, om enigbe: icke skulle ernås och om säledes det myckna arbete, som blifvit offradt på hela denna revision af kriminallagen skulle bli fruktöst. För den fraktion, som önskade in skränka dödsstraffets tillämpning till det minsta möjliga och som hade majorite. i inget, kunde denna utväg väl icke vara ullt tillfredsställande, men man gick dock n på densamma såsom ett väsentligt framiteg frön det nuvarande tillståndet och så om ett steg mot dödsstraffets fullkomliga ufskaffande. Mindre tillfredsställelse väckte lerna lösning af knuten inom sjelfva den raktion, från hvilken förslaget derom hade itgätt, och isynnerhet förklarades det med skärpa af denna fraktions tidningspress, att kungl. sanktion icke borde gifvas åten lag, om i strid mot det allmänna rättsmedve andet hos nationens stora flertal af vanligt ilantropisteri faktiskt utplånar dödsstraffet bsom straffhot. Trots detta och trots det nyckna tal, som man under dessa förhandiogar fiek höra derom, att önskan efter en å långt gående inskränkning i dödsstraffets ;egagnande var dikterad af en gudlös och uktoritetsredbrytande uppfattning och nödvändigt skulle leda till den beklagligaste örslappning, icke blott af de moraliska besreppen i det hela, ntaz äfven af respekten ör samhällsordnicgen o. sg. v., erhöll storingets beslut icke blott kungl. stadfästelse, itan det anmärktes till och med uttrycklisen i trontalet, att stortinget härigenom ade gått anspråk till mötes, som för länge edan hade blifvit framställda af den fram tskridande bumanåteten. Det må slutligen illäggas, att vid såkens första behandling odelstinoget framlades en tf 26 af dettas nedlemmar undertecknad förklaring, gående It på, att när de nu röstade för att dödstraffet skulle bibehållas bland de lagliga traffarterna, skedde det endast derför, att je i den nu föreslagna reformen sågo ett äsendtligt steg till dess fullkomliga af kaffande, Största delen af den majoritet, om sökte sätta ned dödsstraffets tillämping till det minsta möjliga, bestod för öf igt af landtdistrikternas jordegande repreentanter, hvaremot dödsstraffets förespråare förnämligast voro tjenstemän och stads epresentanter. Såsom redan förut blifvit ämndt, omfattade den företagna revisionen f kriminallagstiftningen äfven flere andra unkter. Så t. ex, kan nämnas, att domtolarne erhöllo rättighet att i vissa fall af nkel stöld begagna böter såsom straff i tället för såsom förut fängelse, I det hela ick revisionen i förmildrande riktning. Såsom afslutning på denna öfversigt öfer innevarande års stortings verksamhet Å till sist de nya, i år väckta förslagen ll förändringar i grundlagen med nägra rd omnämnas. Sådana förslag kunna enast framställas på det första stortinget i var och en af de treåriga valperioderna ch få derefter icke företagas till afgörande örr än på ett af den följande valperiodens torting. DÅ 1874 års storting var det rsta efter de nya valen, blefvo i är alla e förslag väckta, som skola komma under ehandling så tidigt som åren 1877—1879. rämst af dessa må nämnas det i början af enna öfversigt utförligt afhandlade försla et från regeringen om en komplex af förttningsförändringar, såsom statsrädens tillräde till stortingets förhandlingar, upplösingsrätt, bestämd tid för stortingets samanvaro, förändringar i afseende på sankonsmaktens utöfvande o. 8. v. Vid sidan eraf föreligger såsom enskildt förslag det rå gånger af stortinget fattade beslutet n statsrådens tillträde till stortingets förandlirgar. Vinner detta förslag äfven a a RAR