Aftonbladet – 4 juli 1874, sida 3

bomull. och lnnemanufaktur; i södra England åkerbruk, handel, Vetenskap och konst. Denna i sanning klassiska indelning framkallar vissa frågor, som vi för vär del ej äro i stånd att tillfredsställande besvara. Mäånne den hittills obetviflade logiska regeln, att indelningsgrunden skall ingå i hvarje indelningsled, ogillas af hr förf., eftersom han i en indelning med industrisu till grund gör åkerbruk, handel, vetenskap och konst, men ej någon industrigren, till kännetecken för det tredje membrum divisionis? HEiler bör saken så förstås, att hr förf. verkligen icke blott anser åkerbruk och handel för industri — i hvilket fall det dock förblir oklart, hvarför han alltjemt koordinerar åkerbruk, skogsskötsel-, fiske, handel, industri — utan ock dit hänför vetenskap och konst? Hvad det sistnämnda angår, veta vi mycket väl, att åtskilligt som gifver sig ut för vetenskap elier elementen deraf, t. ex. dåliga läroböcker, intet annat är än den i ordets alla betydelser simplaste industri (bokmakeri-industrien), men för detta skamliga missbruk bör dock ej den verkliga vetenskapen få plikta. Uttryck som åtskilliga af dessa hamnar hafva för den utländska handeln en viss hufvudriktning (s. 23), vinkällrarne intager (3. 23), diamaater lemaar Golconda och Bandelkand (s. 26), tyrolarne äro passionerade jägare; men stenbocken är derför länge sedan der utdöd (s. 55), Rysslands repslageriarbeten, med hvilka intet annat land kan mäta sig (s. 61 — underbara jemförelse mellan ett sland och repslageriarbeten!), Polen intager ett framstående rum såsom fabriksort (s. 61), blott få kantoner hafva statsskulder (3. 67), för detta lyckliga förhållande har Schwsiz att tacka sitt — — — — system af handelsfrihet — — — samt derigenom att ingen stående krigshär uppslukar stora summor (s. 66) — dessa och dylika uttryck, hvaraf hela arbetet bokstafligen hvimlar, må lända till prof på en språkbehandling, som röjer att hr förf. ännu har mycket att lära i skolans lägre klasser. Hr förf. nämner i förordet, att han ej vidrört det rent geografiska, hvilket förutsättes vara förut vid elementarläroverken inhemtadt. Detta är en uppgift, som längt ifrån är med verkliga förhällandet enlig: br förf. vidrör på ett ganska omildt sätt, ja företager de väldigaste omskapningar wom den poiltiska geografen. Under Engands besittningar i Amerika uppräknar ir förf.: Polarländerha, Fndsonsbay kompapiets besittningar, öar i Vestindien, Honluras och Gayana (s. 27), Det kan således s at gom villa br fört. tfrånbända Esgland igaste amerikanska besittning, nemigen ett rike, som icke är alldeles obekant, vare sig i gamla eiler pya veriden, under namnet Dominion of Canada. Likväl torde letta kanske ej ännu vara hr förf:s oåterkalleliga afsigt, ty under rubriken Psolarländerna och Hudsonsbay-kompaniets besittvingar. återfinna vi namnen New Founland, Nya Skotland, (bör vara: Nova Beotia), Canada, Quebek, (bör vara: Quebec) och Montreal!! Vi skola ftrax se, att denna parodi visst icke är ensamt stående i br förf:s sammandrag af handelsgeografien. Om ;hertigdömet Luxemburg vet hr förf. — detta fall mera vetande än någon menniska verlden — att berätta, att det lyder unler Holland (s. 37). Eijest har man trott, att Luxemburg vore fullkomligt oberoende af Holland, ehuru det regeras af konungen . Holland; men på den korta tiden af några ch tretio år, som förflutit sedan 1839 —1841, har detta faktum naturligtvis ej hunnit blifva oekant för de fuilvaxna skolgossar, som hos ss skrifva läroböcker till sina minderåriga zamraters förmerta tjenst, Hr förf., som så egenmäktigt förfar med Luxemburg, har naturligtvis ej behöft tveka att öfverändakasta den 1871 mellan England och Holland slutna traktaten, utan har välvilligt till Holland återställt dess forna besittningar i Ötre Gninea (s. 40), Aptiten växer, och på le följande sidorna förnekar hr förf. det tyska rikets tillvaro, medan han deremot sfverraskar med följande indelning: Preussen, de nordtyska staterna (dit Preussen säledes icke hör), sachsiska staterna och storhertigdömet Hesson-Darmstadt, syd;yska staterna (som enligt hr för!:s geograiska föreställningssätt innefatta Baiern, Wiirtemberg, Baden; — hvaraf vi kunna nhemta, att Main-linien ej hade någon beydelse i afseende på Hessen!) Sedan hr örf. visat så ringa respekt för det tyska iket, äro vi naturligtvis förbereåda på lika iten hänsyn till det österrikisk-ungerska tatsförbundet. Hr förf. godkänner ej den rerldsbekanta uppgörelsen 1867: ban uppäknar (sid. 53) Ungern, Siebenbirgen, Slaronien, Kroatien och Militärgränsen såiom tillhörande Österrikes 18 kronländers! Pilläggom, att han äfven om några af de ill ungerska kronan icke hörande länderna ar en löjlig föreställning: stark i indellingar, som vi redan veta, låter han t, ex. tt af de 18 heta Görtz och Gradiska samt Priest och Istrien, o. s. v. Den som gör ådana revolutioner på kartan, bör ej påstå, tt han ej vidrör det geografiska, När hr förf. från nutidens politiska georafi begifver sig in på den historiska georafiens område, är han alldeles lika lyckig som eljest. Sålunda omtalar han (ss, 28— 9) Frankrikes gamla historiska indelning provinser. Slumpens blinda nyck har viserligen så vida varit honom gynsam, att ntalet blifvit riktigt (36), men i öfrigt bär let naturligtvis på tok. De två provinserna lunis et Saintonge samt Guyenne et Gascogne lytvas af hr fört. i fyra, bvaremot han i in gamla historiska indelning glömmer åväl Alsace som Comtat-Venaissin och Comte le Foix, men till jemnvigtens återställande illågger Navarra. Provinsen Lorraine gifer han det ny-uppfunna namnet vestra sothringen, och ÖOrleanais heter enligt hr örf:s franska rättskrifning Orleannais, iksom Angoumois ändras till Angoumais, ch Roussitlon till Rousillon, Om de geografiska namnens rättskrifning ar förf. äfven annars siva egna hsigter, lan berättar, att Frankrikes förnämsta utändska besittning är Algeriet eller Algier 3. 33). Vill man för hela besittningen hufvadstadens namn är Alger —) ha en örsverskad namnform, så går Algeriet Algerie) ganska visst för sig, men Algier r en (tysk) psevdonym, hvilken endast föreommer i de dåliga kompendier, som utgöra r förf:s källor. Likadant är förhållandet 1ed den af hr förf. omtalade holländska proinsen Gröningenv (s. 37), som heter Groingen,. Medan hr förf. anser w oumbärigt i Westindien, skrifver han deremot Thäringervald (s. 48): att skylla på sättaens elakhet, har sig svårt, emedan felet tereras, såsom — i förbigående sagdt — fven är händelsen med missfosterordet särkildta. Vän af omväxling, tkrifver förf. bland Ungarn, ibland Ungern, stundom Köenhamn, stundom Köbenhavn. Den oöfverträffliga underrättelsen, att från trakterna kving Å vionan och Vennie