Aftonbladet – 4 juli 1874, sida 3

i skrifver väl ej gerna -sett fält, af hvars derstä härflyta antingen af industrien, äfven em de icke skulle realisera alla de förhoppningar, som nu fästes vid dem m. m., m. m,, hvilket hr förf. icke kunnat afskrifva efter Egli och om hvilket han derför i sin enkelhet tror, att alla an dra menniskor äro lika okunniga som han. Hr förf:s svar är af följande lydelse: Svar på en recension i HE 134 af Aftonbladet för år 1874. Det är ingen konst att kritisera, brukar man Tofta i dagligt tal säga, och det är sannerligen ej heller någon serdeles svår konst, om dermed I menas att endast på ett illvilligt och hånande sätt göra ytliga anmärkningar. Men ett sådant förfaringssätt rör sig emellertid ej inom den egentliga kritikens område, utan synes då snarare en ungdomlig, men föga värdig ysterhet, eller ock vara frukten af någon hemlig ovilja mot person eller sak. Den verkliga kritiken, den sansade och samvetsgranna kritiken, deremot går aldrig till väga på sådant sätt, utan inlägger, äfven i sitt tadel, en viss menniskovänlighet, den öfverväger noga skälen I för och emot — och slutligen anför den aldrig några bevis, som icke alla äro fullkomligt grunlade. Undertecknad har föranledts till dessa betraktelser genom en recension öfver en liten bok hvilken han utgifvit, med titeln: Handelsgeografi i sammandrag-, och hvilken af en s. k. dT kritiker i JM 134 af Aftonbladet blifvit på ett Iså mördande sätt anallen, att äfven den, som laldrig sett boken. måste betvifla rättvisan af dessa angrepp. Den lilla boken är afsedd att vara endast en hjelpreda för elever vid handelsJinstituten, emedan en sådan kortfattad lärobok ännu saknas på svenska språket. I boken förekomma liksom i de flesta arbeten med så många namn och sifferuppgifter, utan tvifvel misstag. fel i korrekturlaspingen o. d.; men äfven om allt det anmärkta vore enligt med verkliga förhållandet, tro vi dock ej, att den vore förtjent af ett så hårdt omdöme. som af recensenten blifvit fäldt. Vi vilja emellertid upptaga till b svarande åtskilliga af de gjorda anmärkningarne. Recensenten tycker ej om, att författaren anser Sveriges åkerbruk ännu stå långt under t. ex. Englands och Belgiens etc. Anser recensenten då den åsigten falsk? Eller är den ordaiydelsen oriktig. -att det är föga utveckladt, i jemnförelse med Englands och Belgiens etc? Vidare förvånar han sig öfver uttrycket, att i nordvestra Frankrike finnas ypperliga fruktträd, hvaraf beredes cider. Vi medge, att det kanske hellre borde stått -af hvilka, men anse det ej absolut nödvändigt att der stått -afhvilkas frukt-. Man skrifver ju: vinrankor, af hvilka beredes ypperligt vin i stället för af hvilkas drufvor:; man skrifver ju äfven: ett fält. af hvilket erhållas så och så många tunnor hvete ; men ma: des växande hvetestrås ax erhållas så och så många tunnor hvete. Även ogillas uttrycket, att floden Loire är segelbar hundratals mil. I den på Z. Heggströms förlag utgifna öfversätt ningen af Eglis Handelsgeografi står likväl 186: Loire... segelbar utefter hun vu Skola vi vara riktigt noga hviikev väl skall vara recensent Å så är enligt Brockkaus lexikon Loire segelbar 112 mil och ej 100, som rec. uppgifver. Uttrycket: Algiers korkekar förse Frankrike med dess behof i detta hänseendeheter hos Egli på sidan 199: korkekarne fylla Frankrikes behof.Men nu, såsom bevis på förf:s opålitlighet i uppgifter, säger recensenten, att den i boken förekommande uppgiften på kaffeimporten till Sverige år 1860, omkring 15 mill. skålp, icke är sann. Jo, den är sann, men icke recensentens uppgift; ty i Sveriges officiella Statistik, utgifven år 1873, står på sidan 66: -kaffe Q 15,155,804eller i rundt tal 25 mill. . Recensenten säger, att kaffeimporten för 1860 var 20 mill. 8 ech ber förf. se efter i Sveriges officiella statistik för år 1874. Der har också recensenten verkligen fått uppgiften på sid. 75 — men har i sin lärda förnumstighet dock ej observerat. att der finnes ett högst obebagligt tryckfel. I Sveriges off. statistik, utgifven 1874, skall nemligen enligt hufvudrubriken för rikets införsel ej förekomma året 1860 utan endast 1863—1872 och 1873; men på sid. 75 står verkligen genom tryck-. ft 1860, 1861, 1862 i stället för 1871, 1872, 1873. eraf ser man, att förargliga tryckfel äfven i dyliga arbeten kunna förekomma. Således har recensenten afskrifvit uppgiften för kaffeimporten 1871 i st. f. 1860; men ett sådant misstag borde den, som synes vilja gälla för att vara en så skarp kritiker, väl kunnat med aldrig så liten eftertanke undvika För öfrigt innehåller icke ifrågavarande statistiska sammandrag några uppgilter för år 1874, såsom recensenten uttrycker sig, ty detta skulle förutsätta, att statistiska centralbyrån sysselsatte sig med idel gissningar. och för något sådant vill väl ej recensenten beskylla nämnda verk, utan uppgif: terna äro väl för 1873, fastän utgifna 1874. Detta anföra vi blott i förbigående, såsom bevis på ett oegentligt uttryck af recensenten. Om de stora stenkolsfälten i Skåne-, säger recensenten, vet författaren blott. att de blifvit upptäckta-. Undras just, hvad mera recensenten år 1873 visste eller till och med nu 1874 vet om dessa stenkolslager, hvilket kunde förtjena ett omnämnande i en så kort lärobok. Hvad Crenzot be träffar. detta, enligt recensentens uppgift, kanske största etablissementet i Enropa-. så upptager Hopf i sitt arbete Grundlinien der Handelsgeographie. finfte umj beitete Auflage. på sid. 182 Creuzot efter St. Etienne och serskildt för maskintillverkning Creuzot efter Louviers. Den boken användes emellertid vid Göteborgs Handelsinstitut. Vidare förstår recensenten ej det uttrycket, att Närnberg idkar materialhandel, men stöder sig företrädesvis på den 8. k. Nirnbergerindustrien. Detsamma säger nästan ordagrant Egli på sid., 20. — Slutligen med afseende på uttrycket, att Stenbocken är nästan utrotad och stengeten sällsynt, hånler recensenten öfver förf:s okunnighet och vädjar till zoologerna. Men verkliga förhållandet är, att zoologerna i stället hafva största skäl i verlden att hjertligt le åt recensentens grofva okunnighet, alldenstund denne blott behöfver öppna hvilken zoologisk lärobok som helst, för att finna bekräftelse på sitt stora misstag. Stenbocken (Capra ibex) ar stora knöliga horn och Stengeten (die Gemse (Antilope zupicapra) har glatta, i spetsen hakformigt böjda horn. Författarens uttryckssätt å detta ställe öfverensstämmer för öfrigt med et i Egli på sid. 92 förekommande. Härmed hafva vi besvarat de förnämsta anmärkningarne. hufvudsakligen hvad som rör det rent handelsgeografiska i den lilla boken, och vi vilja nu blott tillägga det, som yttrades iföretalet till boken, att det koncisa i framställningssättet varit en nödvändig följd af författarens afsigt att inom en trång ram inrymma så talrika uppgifter som möjligt. Vi sluta för öfrigt detta svar med samma påstående, hvarmed vi började det, att vg en sansad och samvetsgrann kritik aldrig begagnar sig af ett sådant skrifsätt, som det af recensenten använda, då den vill göra rättelser i ett arbete. Norrköping i Juni 1874, Brunius SÅ långt hr författaren! För den händelse att han ej, vid lugnare besinning och när han återfinner sitt s. k. svar i tryck, skulle inse att han hade handlat klokare, om han tyst tålt den aga, hans literära ofog ådragit honom, vilja vi ej skjuta ifrån 088 besväret att nu något utförligare skärskåda den skamlöst eländiga lärobok, han skickat ut på bokmarknaden. Om Danmarks handel yttrar hr förf. (s. 16): denna intager en framstående plats, till följd af rikets naturliga beskaffenhet, såsom till stor del en arkipelag, och genom sitt läge (handelns läge !?) Om Sundska tullen meddelas (s. sid.), att den lemnade en ärlig inkomst af öfver 2—3 mill. rigsdaler. — — — riksbanken i Köbenhavn, heter det å s. 17, som är 1818 förklarades för (!) nationalbank. Man frågar sig billigtvis, hvad de olycklige lärjungar, som äro underkastade hr förf:s undervisning i handelsgeografi, skola lära af, eller hvilket intresse de i förordet omtalade yngre affärsmän skola finna i denna uppgift om den namnförändring, till hvilken hr förf:s kunskap i detta ämne uppenbarligen inskränkar sie