Aftonbladet – 4 juli 1874, sida 3

nemligen iakttaga all den försigtighet, som kan påskynda ert tillfrisknande. Med mera uppmärksamhet och sans än han förut sett henne mäktig af lyssnade hon till hvad han sade och med en varm blick ur sina stora, tilltalande ögon sade hon: Tack, tack, ni är mycket god. Här med brast hon ut i en flod af tårar, hela bennes varelse skakades och med hufvudet nedborradt i kudden mamlade hon: rest, rest, o, själ af min själ, mitt lif, mitt allt! Hvarföre lemnade du mig? Montressor oroades dock ej af dessa tå rar, ty de vitnade om återkommande kroppskrafter. Han lemnade henre för att fortsätta sina sjukbesök, och då hon blifvit ensam, började hon med ansträngning eftersinna huru allt förhöll sig. Hennes färd i hällregnet och den rasande stormen, hennes i den mörka skogen tillbragta natt stodo nu redigt för hennes minne; utan tvifvel hade de Vigne fått höra hennes flykt till Castleton, trott henne vara falsk och derföre rest till Krim, Hon skulle velat brista sönder i ett enda skri af smärta vid den förfärliga tanken att hon på sådant sätt skulle hafva förlorat honom. Midt uti sll denna själsvånda erinrade hon sig Montressors uppmaning. Hon skulle blifva frisk, hon måste det nu mer än nBgonsin, ech ehuru hon egde mycket litet tålamod, besatt hon en hög grad af viljekraft och beslutsamhet. I det lilla instängda mörka rum hon i Reubens stuga bebodde, voro luft och beqvämlighet ej egnade att påskynda hennes förbättring. Montressor föreskref derföre att bon så snart sig göra lät skulle bäras ut i det fria och inandas sommarens friska vindar. Fastän den pastor, bos hvilken miss Rus-sel hade anställning som guvernant, icke hade det mest välgörande och barmhertiga ginnelag, hade han likväl af doktor Montressorg bevekande förböner låtit öfvertala sig, att då Almas krafter så medgäfvo, flytta konne till prestgården, hvarest bonnes frisk