Aftonbladet – 4 juli 1874, sida 3

Hon började blifva upprörd och tvenne mörka feberfläckar glödde på hennes kinder, Ingen afhåller honom från att komma hito, sade Montressor mycket allvarsamt. Hvilken skulle vara i komplott mot er, stackars, arma barn? Men er vän är militär och militärtjenasten förbjuder ofta mannen att vara der han sjelf eljest skulle vilja. Som ni kanske vet är det krig mel an Eagland och Ryssland och major de Vigne har blifvit beordrad till Krim. Han gaf henne med afsigt denna underrättelse i så få och litet förblommerade ord som möjligt; som han väntat gjorde den ;medelbar verkan. Med blixtens hastighet reste hon sig upp i bädden. Rest... rest... bort från mig! Montreasor såg med en fast och vänlig blick på henne. Ja, det var hans pligt som soldat. Rest! Store Gud! gätt ut i kriget utan att ens säga mig farväl! Han kan blifva ärad och jag är inte Hbs honom, han skall kanske dö, utan att jag vet det, och sänkas I sin graf, utan att jag återsett honom. Borta, borta! O!i himlens namn, låt mig följa honom. Gud skall gifva mig krafter, och min kärlek är för stark, att döden skulle hafva makt öfver mig, förrän jag kterfunnit honom. I sin yrsel och ångest skulle hon hafva sprungit upp ur sängen, derest ej Montressor med våld hållit henne tillbaka. Ligg stilla och hör hvad jag bar att säga. Det är sannt att major de Vigne begi!vit sig af till Krim, han har säkert liksom många andra fått order att ofördröjligen resa. Kanske har han skickat ett bud till er eller möjligen sjelf varit för att säga er farväl, men då han ej träffade er hemma, inte kunnat ana att ni fauns här. Om ni verkligen önskar återse honom eiler, som ni säger, uppsöka honom i Krim, så måste ni förhålla er lugnt. Håller ni er vän verkligon så kär, bör ni i första rummot göra hvad han säkerligen skulle önska,