Aftonbladet – 4 juli 1874, sida 3

NOBBAR dessa utsigter, då alster förete sig sådana som det i fräga varande, hvilket förf. tänker sig egentligen användt som handbok vid akademiska studier, men som säkerligen skall vinna spridning äfven utanför universitetskretsarne. Till en början redogör förf. för statistikens begrepp och dess ställning till andra vetenskaper. Han skildrar den statistiska kongressen, hvartill planen upprann i London är 1851 vid den första stora verldsutställ ningen och som sedsrmera sammanträdt i Bruxelles (1853), Paris (1855). Wien (1857, I London (1860), Berlin (1863), Florens (1867), Haag (1869) och senast i Petersburg (1872), samt gifvit upphot åt Statistiska byråerJicke allenast i alla nämnvärda stater i Eu j ropa utom Tarkiet (jemväl i Rumänien och I Serbien), utan ock till ständigt ökadt anj tal i en del städer, och äfven utom vår verldsdel på åtskilliga håll, der man knappt skulle föreställt sig att statistisk forskning idkades (Egypten, Buenos Ayres, Chile, Nya Syd-Wales). Intressant är hvad han yttrar om de 8. k. statistiska lagarne, särskildt af den anledning att en exkluxiv skola genom dem bragt nära nog hela den sratistiska forskningen i vanrykte, i det man nemligen ur det regelbundna återupp trädandet af en del fakta äfven på det sedliga lifvete område, velat draga den slutsatsen, att ingen tillräknelighet och ingen viljans frihet finnas. I sjelfva verket lär det ej vara så farligt med dessa elagar. De stå der ej såsom en evig, orubblig och allom bjudande makt, utan visa sig gan ska böjliga och smidiga, lämpande sig efter olika lägen i tid och rum och troget afspeglande verkningarne af förhållanden, hvilka i stor utsträckning äro under menaiskoviljans kontroll. Efter dessa inledande anmärkningar öfvergår förf, till sitt egentliga ämne: folkräkningen och dess årliga förändringar. Ingen statistisk operation räknar så höga anor som folkräkningen. Särskildt bland judafolket och i Egypten egde enligt historiska vitnes börd välordnade dylika rum. Konung Amasis betalde (500 f. Kr.) att hvarje invånare årligen egde att inställa sig för ortens höfding och för bonom angifva namn, yrke och lefnadsvilkor. Vi minnas alla orden om kejsar Augusti påbud att all verlden skulle beskattas... De sistoämnda orden angifva den stötesten, mot hvilken allt intill senaste tider de flesta folkräkningar mer eller mindre strandat. Det är newligen sjelfklart, att då det på förhand uttryckligen tillkännagifna syftet var en beskattning eller, såsom jemväl ofta var fallet, en utskrifning till krigstjenst, skulle alltid ett icke obetydligt antal personer vara intresserade i att undandraga sig upp tecknandet och derigenom förstöra hela åtgärden såsom sådan. Man känner t. ex, med full visshet, att de lokala myndigheterna i flere af Frankrikes städer systematiskt, år efter anvat, uppgåfvo en lägre siffra än den verkliga, för att minska den på staden drabbande andelen af skattebördan. Åt flertalet af de äldre folkräkningarne torde i allmänhot ej böra skänkas synnerligen stor tilli:. Man vet också med säkerhet att åtskilliga bland dem i sjelfva verket snarast voro att hänföra under benämningen uppskattningar på måfå. Necker önskade år 1784 få veta Frankrikes folkmängd. Han ville undvika en kostsam och misstro väckande folkräkning och företog sig derför att beräkna folkmäsgden enligt den genom undersökning af ett mindre område, dock utgörande 20 departement, utröata proportionen af lefvande födde; hans misstag dervid Ha sedermera beräknats uppgå till icke mindre än 6 millioner personer d. v. 8. nära 20 procent! I allmänhet kan man taga för gifvet, att folkräkningarne, allt från det de blifvit regelbundet äterkommande undersökningar, vunnit ett betydligt högre värde, Emellertid gifvas oändiigt många svårigheter och folkräkningarne kunna äfven nu i det stora hela blott till. mäta sig ett approximativ: värde. Sverige, som genom Vargentins af vetenskapsaka demien understödda bemödanden tidigare än något annat europeiskt land och redan i medlet af förra århundradet egde en ordnad befolkningsstatistik, hade först folk räkningar hvart tredje år (1749—1775), derpå hvart femte är (till och med 1855 och ännu enligt bokstafven), men efter 1860 faktiskt numera hvart 10:de år; i Tyskland förekomma i allmänhet 3-årsperioder, i Frank: rike 5 års, i Österrike 6-års. Det stadgande, som finnes inryckt i 1686 ärs kyrkolag, att presterna skola hålla vissa längder på alla sina åhörare, hus ifrån hus, gärdifrån gård, utgör sjelfva grundvalen för det af fackmänner synnerligen högt skattade biträde, som Sveriges presterskap lemnat åt den statistiska forskningen: allt sedan denna fick en plats bland statsinrättniagarne. In till år 1860 lemnades dock utdragen ur dessa husförhörslängderallenatt i form af tabellariska sifferuppgifter, och det var under denna tid ingen hemlighet att en god tycklig öknisg af antalet födde eller döde mången gång var det med förkärlek anlitade hjelpmedlet, då summorna ej ville gå ihop. Med nyssnämnda år vidtogs den förändring, att de föreskrifoa, såsom folkräkningsmaterial afsedda utdragen ur husförhörslängderna lemnades nominativa, hvarefter hela bearbetningen blef det statistiska embetsverketz ensak. Fjorton års erfarenhet har vitsordat lämpiigheten af denna anordning, som, oafsedt andra fördelar, jemförelsevis företer en stor prisbillighet. Så lunda medförde 1870 års folkräkning hos 088 blott en kostnad af 12,000 rår, medan Norges senaste nominativa folkräkning af är 1865, verkstäld hufvudsakligen med aflönadt biträde af skollärare och länsmän, kostade öfver 26,000 rdr sp. Den belgiska folkräkningen af 1846 kostade 612,000 francs; i Förenta staterna gingo folkräkningskostnaderna af är 1860 till bortåt 7 millioner dollars, hvarvid dock bör nämnas att åtskilliga andra uppgifter, såsom om äkerbruk, manutakturer o. dyl., fått följa med i folkräkningen. Vi ha nu gifvit våra läsare en och annan profbit på förf:s framställning och anse oss med det samma ha lemnat stöd för vår of van uttalade åsigt, att dylika arbeten lätt nog skola borttaga det för den stora allmänheten afskräckande hos statistiken; de frågor, som af förf. vidare företagas till behandling, äro exempelvis: motsatserna mellan stad och land, könens numeriska jemnvigt, bostadsförhållanden, nationalitetsspörjsmäl, äktenskap, dödlighet, in ech ut-! flyttning. Den sistnämnda frågan har gi!vit förf. anledning till en intressant slutnotis, En tysk-amerikansk författare, Kapp, hade beräknat hvarje immigrant till ettj! medeltalsvärde af 100 dollars; en annan,l. vid namn Weiss, till 80. Young, författare : till Special report on Immigration prote sterar imellertid allvarligt mot detta sätt att betrakta den inflyttande såsom en blott maskin med så och så stor tillverkningsförmäga, och han väljer ett exempel, som ej gerna kan undgå att intressera oss sven skar. År 1839 anlände till Newyork med tt R—— XE EE OEI EEE XE EE ENTRE E— ——L Hon började blifva upprörd och tvenne mörka feberfläckar glödde på hennes kinder, Ingen afhåller honom från att komma hito. sade Montressor mycket allvarsamt.