Aftonbladet – 2 juli 1874, sida 3

Hon stod med händerna hårdt tryckta mot hjertat som ville hon derigenom döfv: de qval, hvilka trängdes derinom; förtviflar talade så bevekande ur hennes stora, stir rande ögon, att detta mönster till intrigani kammartjenare nästan rördes deraf och hel tveksamt framförde sitt ärende. Lady Alma, sade han, med en af sins vördnadsfullaste bugniogar, då major de Vigne i går aftön red hem, blef han kastad af hästen, j Gode Guil!... är han skadad? Ja, mycket, mylady, sade Raymond ner vögt. Fallet lär icke komma att medförs några farliga följder, men har förorsaka den häftigaste feber. Han är stundtals sanslös och då talar han oupphörligt om er miss Tressillian, mumlar ert namn och ber i de mest bevekande ordalag, att ni skall komma till honom; läkaren frågade mig, om jag möjligen visste, hvar den lady bodde. om hvilken majoren yrade, och tillsade mig i sådant: fall att söka öfvertala henne att komma, emedan väsentligaste vilkoret för majorens återställande är, att han hålles så lugn som möjligt. Jag visste ej bättre råd än att genast fara och tala om för er allt sammans; jag medtog en vagn i händelse vi ville hafva godheten — Dagens ljus liksom slocknade för Almas ögon och i hennes marmorhvita ansigte lågo ådrorna vid, tianingarne som mörkblåa strimmor; en lång, djup suck var den ends hörbara yttringen af hennes smärta; tåra! kunde hon icke fälla och rösten lät ihålig då hon svarade: Rätt, mycket rätt, jag skall vara färdig om ett ögonblick. Hon gaf sig ej tid att för en enda minut tveka eller öfverväga; den tanken, att de Vigne var skadad, kanske lifsfarligt, dikte rade hennes omedelbart fattade beslut. Har önskade se henne — detta var nog, Hor ilade uppför trappan, påsatte hatten, kastade en stor kappa öfver den tunna drägten och stod efter några sekunder vid åkdonet,