Aftonbladet – 2 juli 1874, sida 3

Article Image
. längd alldeles invid flodens venstra kan nstundom på långa distanser så nära, at o Iflodsqvalpet slår upp på jernvägskenorna st) Det är en väldig vattenmasss, som hä e ) söker sin väg till. hafvet, med rik växt g)lighet å ömse sidor, prydd med holma t. laf olika storlekar; och redan långt inna flman kommer till Newyork, erbjuda des: stränder öfverallt anblicken af städer, kö pingar och praktfulla villor. Majestätiskt flodängbåtar, sådana som endast Amerika kar al uppvisa, 3 till 4 våningar höga, möta med korta mellanrum ögat, liksom äfven kögresta fristående fabriksskorstenar, från ihvilka uppstego väldiga moln af stenkolsa rök — och allt detta angaf endast alltför gande kapital, hvarje tänkbart slag af kommunikationsmedel, erfarenhet och ett kultiI veradt land, under det att den djerfve ny. I byggaren, som på gränsen af ödemarken , Joch logghuset pinnar sitt första tält, låter ,det första yxhugget ljuda i den förr öde -iskogen, eller sänker den första plogbillen .Ji den jungfruliga jorden, har att arbeta Jicke allenast mot alla de yttre svärigheter, som en förr öde trakt alltid är så rik på, jutan desslikes mot den slöhet och förtviflav, I hvilka icke sällan gripa sionet, då man befinner sig i denna omätliga ensamhet och vid ett nytt lefnadsskifte, hvars svärigheter man möjligen icke alldeles underskattat; men hvars förmodade Ijnsa sidor så småningom förlora den ena dagernm efter den j andra. KL 7 på morgonen gled thget sakta in längs utefter 4:de avetuen i Newyork och stavnade slutligen under de väldiga glaskupoler, som bereda ljug åt det inre afden palåtelika Hudson River ståtionen, uti hvilken, i parentes sagdt, af Stockholms centralstation 4 å 5 ledigt kunna få rum, Det var femte eller sjette gängen som jag under mina två års resor i Amerika besökte Newyork, och samma väldiga, brusande lif mötte nu som förr mina ögon, En person, gom för 5 eller 6 år sedan. å slöjdskolans stora hörsal i Stockholm höll en. föreläsning öfver Amerika, yttrade dervid, att man kände sig fri som fågeln, då man först satte foten i land i Newyork. Ingenting är oriktigare än detta. Tvärtomerfar i allmänhet hvar och en, som först besöker den ofantliga staden, och i synnerhet den, som tänker välja den nya verlden till ett nytt fält för sin verktämtet, en tryekande känsla liksom om ett barnesk spändes kring hang bröst. Den lifsktighet, som alla sidor gör sig gällånde, är för den vegeterande gvensken en så ny och ovan företeelse, att man ovilkorligen känner sig liten öch ebetydlig. Man ser inga flanerande berrar, som se så förinnerligt lyckliga ut i sin litenhet, eller, kanske rättare uttryckt, i sin inbillade storhet, men deremot ser man å alla avleten en prägel af intresse och verksamhet, som man slutar med att tillegna sig sjelf, såvida man kan frigöra sig från vanor, ensidigheter och den löjliga sjelfförgudning, som uppfostran i ett litet och aftägset liggande land alltid framkallar. Hårda olyckor ha på senaste firen hem sökt Newyork och derjemte äfven Nordsmerikas atlantiska stater. Komersiela kri ser, arbetsbrist. än ytterligare ökad af skaror af invandrare, utan medel och etundom äfven utan arbetslust, hafva framkallat olyckor at det mest rörande slag: Den värsta har dock framträdt i form af hungerstöden, och hade icke den enskilda välgörenheten trädt emellan (utgifvaren af Newyork Herald gaf. ensam c:a 100,000 kr. till fria soppkokningsanstalter), så hade med all visshet Newyork gått en social kris till mötes, som, om än nu för ögonblicket sflägsnad, dock icke skall uteblifva. Och den skall, der blifva fuörfärligare än på något annat ställe, ty 500,000 okunniga, whiskymättade, men i öfrigt hungrande, irländare, hvilkas lidelser blifvit uppretade och som icke sky att använda något medel för att tillfredsställa sin ihbillade rätt geniemot rikedomen, äro tacksamma elementer att sätta i rörelse. Blodsbaneret har ock redan vajat å Newyorks gator oeh franska och tyska socialdemokrater förbereda redan med stor försigtighet och förslagoenhet den blifvande atriden. Lägger man så härtill, att katolicismen, i fulluste mått tillämpande pater. Loyolas bekanta sats, tyst men säkert fogar den ena maskan efter den andra till det nät, med hvilket den, efter att börja förlora mark i Europa, öfverspinner det norra Amerika, skall man snart få tillsammans en kombination af samhällsomstörtande elementer, som ega så förmåga som vilja, om äfven ännu slumrande, att skaka den nya verldens östra deli dess grundvalar. Och tror man slutligen att det republikanska statsskicket skall förebygga en dylik kata strof, vå misstager man sig mycket. Tvärtom bidrager det, såsom det nu tillämpas i Amerika, i en icke obetydlig grad till att gilva näring åt kommunismen, och dertill medverka dessutom ännu kraftigare en mängd andra orsaker, för hvilka ett resebref icke är platsen att redogöra. City of Chester är en af den transatlantiska ångbätsflotstans snabbaste ock elegan taste ångbåtar, och är också ett aftInmanliniens yngsta fartyg. Af fördäckspassagerare var endast ett inskränkt antal, så är vanligen fallet med från Amerika till Europa gående fartyg, deremot voro. vi i aktersalongen icke färre än 90 nvassaverare.

2 juli 1874, sida 3

Thumbnail