Aftonbladet – 2 juli 1874, sida 3

FÅNGENSKAP.? ROMAN I TVÅ DELAR AP OUIDA. FRÅN ENGRUSKAN ÖFVERSATT AF (. Ö. Hon hade läst om qvinnor, som tagit en likartad hämd på dun man de älskat, och huru många hafva uj älskat hönom — tänkte Alma — oöch huru mänga skola ej hata mig, liksom jag skulle hata den, hvilken beröfvade mig Hoxom,. Så rezon nerade hon i sin hulda kärlek, som i tillitsfullhet öfvergick den fabeln kallar blind, ty äfven om hon sett en fläck på hans ära, skulle hon dolt den för allas, till och med för sina egoa ögon. Likväl kunde hovicke frigöra gig från en känsla af den djupaste beklämning; hon bäfvade att någonting skulle rycka ifrån henne den ännu endast dagsgamla sällbeten, och hov skulle velat go år at sitt lif, för att blott en sekund få blicka in i hans ärliga ögon och höra Hju fet af hans älskade röst. Ännu en gång blef hon andlös vid bullret at en hastigt framrullande vagn. Alma störtade upp, torkade tårarne från de åter Mka lifligt rodnande kindersa och strök ti Ubaarde ljusa lockarna. Hon hade under sitt korta Uf erfarit mångahauda häl tiga Bin nesrörelser, men aldrig någoning liknar Ye den grymma fasa, som grep henne, då bon 1 afället för de Vigne såg hans kammar tjenare Raymond brådskande närma sig. AN O, mi, t Gud! hyrd har händt, stamma de hon nä ävan omedvevet, ty hennes nervel voro likeo m förlamade år de sista timmar nes vexlan de sinnesskakningar. NIA PB. nr 88—08. 95, 97-104, 106, 109 VER Aa Pra a01, 129-105, 128, 122181 188, 185 148: