Aftonbladet – 2 juli 1874, sida 3

Från Niagara till Stockholm. När jag senast hade nöjet att adreesers mig till Aftonbladets läsare, satt jag å Cs: taract House, ett af de många eleganta ho tell, eom, det era efter det andra, uppvnxit i Niagarafallens omedelbara närhet. Från mitt fönster kunde jag se de väldiga vatten: mossorna störta ned i den kokande afgrunden, och i det perlskum, som stog högt upp derxitrån, bröt den nedgående solen sina strälar och framkallade en rikedom affärgkom bicationer, som i sanniog var praktfull. Utanföre ä hotellets verandor, som löparundt om huget, promenerade representanter, så qvinliga som manliga, af nästan alla nationaliteter, bland hvilka en uvg indier ådrog mig den allmännasto uppmärksamheten, dels med anledrving af den ovanliga drägt han Tbar, men kantke mest, och isynnerhet i sfruntimreng ögon, för den ofantliga mängd af diamanter med hvilka denna drägt i ordets bokstafliga mening var öfverekliad. Hen var son till en rik nabob och te omkring för att se verlden. — Men tiden för min afresa tillstundade. Ännw en sista, lång blick kastade jag öt det dånande vattnet och satte mid sedan i en at Hudson River jörnvägens vagnar, som skulle föra mig längs efter Hudsonfloden ned till Newyork, denna ofantliga jättestad, som i kanske högre grad tn någon annan kan uppvigza de mest extrema ekonomiska ytterligheter — ofantliga rikedomar i praktfulla marmorpalatser och den yttersta fattigdom, Jhöljd i trasor och hyst i de vämjeligaste, vruest osunda hålor. Att jag valde Hudson river vägen i stället för att gå med Eriejernvägen (genom den gensre skulle jag sparat in vågra timmar) bade sin orsak i min önskan att något närmare göra mig förtrogen med denna vackra iiod8 storartade scenerier. Man afser också med nöje från dössa timmar, de kunna näppeligen användas på ett augsnämare sätt, ty jernvägen går till största delen af sin LR nr ee EV Er,