Aftonbladet – 2 juli 1874, sida 3

.Jlefver ä dessa Atlantens jättar, der man ä ti åtnjutande af hvarje civilisationens fö! fining; det är således här temligen öfver flödigt. Vare det nog sagdt, att man å I godt, sof goåt, knöt goda bekantskaper sam hade en god resa, 9 dagar från Newyorl till Liverpool, och då vill det synas son om man hade goda skäl att vara belåten I Huru många olika nationaliteter dessa 9 -Ipassagerare representerade, är mig ick I möjligt att bestämma; efter en längre tid Tvistande i Amerika, och isynnerhet i: Cali fornien, blir man. slutligen så van vid kos mopolitiska sällskaper, att man alldeles icke Jfäster någon uppmärksamhet dervid — jag minnes specielt ett tillfälle i San Francisco då vi voro 8 personer i ett aftonsällskaj och vid: efterräknande funso att vi repre senterade 7 språk — men deremot är de alltid någon eller nägra af passagerarne som af en eller annan anledning ådraga sig en allmännare uppmärksamhet. Här var också detta fallet, ehuru uppmärksamheten mera framträdde i form af ett varmt del tagande. Det var nemligen en ung amerikanare, som förut drifvit. affärer I Brooklyn utanför Newyork, och som fattats af: den i. Amerika: allmänt existe rande resvurmen och göt tu tre sålde ut. för. att fara ned till Australien och hörja ett nytt business der: s Sex veckor in nan han reste hade han gift sig med en ung, älsklig irländska och hon åtföljde konom på resan. Det var i sanning rörande att se de båda unga menniskornas förhållande till hvarandra. Hon hade endast ogerna följt honom på den långa, ovissa färden, lemaande föräldrar och syskon qvar, och han syntes äfven djupt känna hvilket offer hon egnat honom, Hon led i början förskräckligt af sjösjuka, men jag är viss på, atthan led än mer af att se hennes plågor; och när bon sedan blef frisk, var det hjertevärmande att se med hvilken omsorg hon undvek att visa honom huru ogerna hon drog så långt bort, Ibland blet henne dock; smärtan öfvermäktig, och flere af oss öfverraskade henne bittert gråtande, Men sä snart mannen med en öm oro närmade sig, torkade hon leende bort tårarna och såg honom så varmt och trofast i ögonen. Jag hade under resan gjort det unga parets bekantskap, och obekanta gom de bida voro i Liverpool, togo de, jamto en svensk prest frön Maino och dennes unga amerikanska fru, med mig in på samma hotell, Clifton House. Här köpte mannen biljetter på ett seglande. fartyg till Melbourne. Det var således. tre mänaders resa som förestod dem, dock tiofaldt längre för henne, som hyste aå stor fruktan för sjön. Här syntes äfven modet tryta kenne. Då hon fick veta ätt jag varit nere i Anatralien, gjorde hon mig en mängd frågor rörande landet, de utsiger mannen kunde ha och resan dit, och sg bekänner att jag sällan om nigonsin änt mig i en mera besvärad ställning. Skulle jag sagt henne hvad jag tänkte, el ler att mannen begick en stor dårskap, så hade jag ju möjligen bidragit till att bryta ott band, som bör betraktas såsom heligt af alla utomstående, och jag inskränkte mig derföre till nägra allmänna, lugnande fraser, Emellertid måste jag resa, och presten och hans fru gjorde mig sällskap till Hull. A? den senare fick jag sedan veta, att den vackra irländskan under den sista timmen de varit tillsammans gråtande för. klarat, att hon trodde kon skulle komma att sakaa mod att stiga ombord det far: tyg, som skulle föra henne till ett långt aflägset, främmande land, der hon, i hän delse af mannens död, stode blottad på allt. — Om kon sedermera följde med eller icke, är mig; obekant; hvsd jag vet är endaat;l att åt den unga qvinnans med så mycken styrka undertryckta lidande af oss alla på City of Chester egnades det ömmaste deltagande. Så Liverpool som Hull voro sig lika och Nordsjön vänligare än den brukar vara; och så stego så småningom konturerna af det älskade fäderneslandet allt klarare fram vid borisonten; ty om än för den, som sett olika delar af verlden, och isynnerhet de delar at densamma, der vår tids mest väldiga atvecklinggarbete pågår i en grad, som för de flesta är otrolig, det lugna, stilla och så att säga ointresserade lif, som i många hängeenden, rör sig inom våra landamären skall synas skäligen otillfredsställande, så igger det dock alltid något ömt tilltalande ati att efter en längre tids bortovaro återse let land, der ens vagga stått och vid hvilket man är bunden med så många kärleks ika band och så många vänliga HINe