Aftonbladet – 2 juli 1874, sida 3

skadad. Jag ber er lemna mig eller, om detta är ert hus och ni har en gnista af ridderlighet, säga mig, hvar jag träffar major de Vigne. Castleton kände sig nästan hågad att skratta åt hennes barnsliga enfald, men han ville nu försöka vinna henne genom mildhet och antog derföre sitt mest förbindliga sätt. Se icke så strängt på mig, sade han bedjande; den, som är så god. mot alla, borde ej hafva svårt att förlåta en djerthet, föranledd af-den-kärlek, som ni. sist af-alla bör klandra: Jag skulle i går velat säga er huru vansinnigt jag älskar er — det är ingen öfvergående fantasi, Alma — men tillfället syntes mig då icke gynnsamt och jag betvang mina svallarde känslor; ja, jag älskar er, min lilla oskuldsfulla engel; och om mitt afguderi bringat mig att öfverträda det rättas gränser, så får åtminstone ni ej döma mig hårdt. t sTillbaka, rör mig icke! ropade Alma med afcky, då han ville smyga sin arm omkring hennes smärta lif. Edra ord. äro skymt, er kärlek vanära och er åsyn mig förhatlig; förolämpa mig ej ytterligare, utan svara: hvar är min vän, major de Vigne? De Vigne? det vete djefvulen! han är förmodligen hos sin hustra; han kan icke höra er, och om han gjorde det, skulle. han ej hjelpa er. Det är. en. svart lögn, utbrast Alma, nästan utom sig af förfäran. Han har ingen hustru och skall nog hämnas för den gräsliga skymf jag nu lider, Den skall aldrig komma till hans öron, min sköna, skrattade Castleton, slöt hennö i sina armar och brände hennes kinder med sin heta andedrägt. Tror du att jag fångat min glänsande fågel blott för att släppa den igen? Nej min vilda dufva, nu skall jag klippa dina visgar tills du lärt älska din fångenskap så högt, att du icke mer vill blifva fri... Du är min. nu, Alma — hyem skulle kuppa röfva dig ifrån mig?