Aftonbladet – 1 juli 1874, sida 3

Strödda underrättelser. Landoch folkbeskrifning. Skandinaviska kolonier på Nya Zeeland. En kjöbenhavnstidning meddelar ett intressant bref frän en dansk utvandrare, dateradt Scandivavian camp Oktober 1873, ur hvilket vi kär meddela ett utdrag: På öfverresan hade jag — skrifver korrespondenten — sammanträffat med en norrman vid namn Petersen, som reste med sin familj och var son till aflidne statsrådet Petersen i Kristiania. Han var en studerad man, hade varit med i Krimkriget, hvarifrån han hade engelsk offi cersfullmakt, och träffade här sin ungdomsvän, den svensk-norske generalkonsuln, hvilken af sin rogering hade blifvit beordrad hit för att undersöka, huru de svensk-norska utvandrarne, af hvilka här finnas många, hade det. Konsuln förskaffade Petersen en plats på norra ön såsom skollärare i ett skandinaviskt settlement, och mig gaf han rekommendationsbref till rege. ringen i Wellington med begäran, att land skulle tilldelas mig der; sådant bortgifves nemligen icke på den södra ön. Petersen och jag reste således till Wellington. I Wellington fick jag löfte om jord, och dårpå reste jag med Petersen 70 mi upp i landet till en stad, som heter Mastertown. en natur. jag såg på vägen, kan knappt beskrifvas. Bergen voro af betydlig höjd, tätt bevuxna med en tropisk skog, hvars flesta träd äro gröna hela året om och så tätt sammanbundna med klängväxter, att skogen nästan är ogenomtränglig. och vi måste derför åka i zickzack på berg! ten. Efter att ha tillryggalagt halfva vägen, kommo vi till ett skogbevuxet slättland, som ; mycket påminde om Danmark, och på hvilket flere städer blifvit anlagda. Mastertown var den sista af dessa, och derifrån var det 10 mil till det skandinaviska lägret, hvilket var målet föl vår resa. Jag blef likväl betydligt sviken i min förväntan vid åsynen af den anläggning: mina landsmän hade gjort. Den bestod nemligen af 20—30 Stugor några med brädtak, andra med lärftstak, hvilka voro uppförda på ett jordstycke af ett tunnlands storlek i-kanten af den 70 mil långa skogen, hvilken här begynner. Märkvärligt nog ha danskar och norrmän här inrättat ät sig hvart sitt qvarter, hvaremot svenskarne bodde spridda bland dem. I staden fanns en handelsbod, som förestods af en dansk, hvilken tillika var tolk för skandinaverne, samt en tjenstebygning för ingeniören, som leder de särskilla vägarbetena och innehar den högsta makten här uppe, så att alla regeringsärenden sortera