Aftonbladet – 1 juli 1874, sida 3

Vid detta så högst oväntande spörjsmål spred sig en djup rodnad öfver Almas kin. der och panna; hön nickade ånyo jakande. Ni är mycket intim med honom — varmt fästad vid honom, icke sannt? Alma steg upp, rätade ut sig till hels vin längd och svarade med mycken värdig et: Förlåt madame, men upplys mig godhets fullt om med hvad rätt ni gör mig dyliks frågor ? Min rätt dertill är lätt förklarad, sva rade hennes gäst med ett sardoniskt småle ende, som betydligt ökade Aimas misstrc för den främmande, Kanske gissar nider till, om jag gör er ännu en fråga: är dej er bekant, att major de Vigne är gift? För ett ögonblick gjorde henne denn: grymt oförberedda fråga fullkomligt förvir rad; den obekantas ögon lysie af skade glädje, då hon såg den dödsblekhet, son flög öfver den unga flickans ansigte. Dett: varade dock endast en-sekund, ty i den nä sta afvisade Alma, med ett småleende, der tanken, att Sir Folko skulle hafva dolt nå gonting för heune — minst af allt detta Hennes lifliga iustinkt kom henne att miss tro denne qvinna och känna sig i högste grad antipatiskt stämd emot henne; hor föreställde sig, att de Vigne på något sät! råkat misshaga den anspråksfulla skönheter och att hon nu valt detta sätt att söka häm nas på hooom Lemnande hennes sista ovärdiga fråga obesvärad, sade hon med er klar och frimodig blick: Major de Vigne är min vän och jag till låter ingen att utan aktning nämna han namn. Det är mig alldeles oförklarligt hvarföre mi gjort er: besvär att komma hi för att med dylika fåkunniga frågor sök? förolämpa mig. Som min tid är mycke ptagen,. torde ni ursäkta, attjag nu önska blifva lemnad allena. Hon .gjorde smed handen .en afskedand gest och gick öfver run met förattdraga på klocksträngen; hennes gäst sätt dock orör ligt qvar och undrade i .tysthet om lill