Aftonbladet – 1 juli 1874, sida 3

räknar desamma och fråndrager 6 ptocen såsom ersättning för sitt lilla besvär: Sistnämnda ersättning utgör en löneför mån för koasistoriinotarien och utgår på grund af ett kungligt bref till kopsistorierna dagtecknadt 9 Februari 1844. E månge tall är den ganska obetydlig, men det hän der någon gång, såsom t. ex. då en af hus gersnöd plågad landsdel! fått sig kollekt be viljad, att dessa bidrag blifva jemförelse vis rikliga, och i sådant fall är det en ej ringa inkomst för konsistoriinotarien att fö i sin egen låda inräkna hvar sextonde pen ning, som välgörenheten afsett för de nöd: lidande. År 1870 främårogos i offentlig. heten sådana exempel, som inom kela landet fränikallade mycken harm och ovilja. Då befanns, att tär sn sådan riklig kollekt åt oödlidande hade mnågrä Konsistoriinotarier begagnat sin lagliga rätt att föree sig rätt rundeligt (en med vidpass halftannat tusental kronor), och mest hade helt naturligt tillfallit dem, som i rika stift hade goda platser; men man erfor också, att flere så dane tjenstemäd gafstått från att beräkna arvode i nämnda fall och låtit nödhjelpsmedlen oafkortade komma de hungrande till godo. : För någon tid sedan meddelade tidningarna, att kollekter med kunglig tillåtelse upptagits i Sveriges kyrkor dels till förmån för en inom evangelisk-lutherska kyrkan i Paris bildad missionsförening och dels till understöd för nya kyrkobyggnaden i Svenska evangelisk-lutherska Emanuels-försanilingen i Chicago samt att de sålunda influtna kollektmedlen utgjorde tillsammans: för missionsföreningen i Paris kr, 5,508: 35 och för kyrkobyggnaden i SL Chicago s...ssseesennensennnnnnnn IIB: BI, eller tillsammanräknadt kr. 15,491: 86. Godt, tänkte vi; det var en ovanligt riklig skörd af sådana medel! Men hurn hafva, månne, våra gode kotgistorienotarier denna sång handlat i arvodesfrågan 7 — Vi hafva nu tärom låtit anställa de nödiga undersöknin sarnpa och derigenom, så vidt handlingarna Itvisa, inhemtat, att konsistoriinotarierna i Vesterås, Göteborg och Kalmar icke tillxodofört sig nögot upphördsarvode, hvilket ieremot up burits af de öfrige med lägst 23 kronor (ören oräknade)i Visby och högst 181 kronor i Lunds stitt. Detta säga vi nu ej till klandet för de nånge, men till berömmelse för de få; ty let är ja deras rättighet, om än en onatytig rätt och ett bakvändt aflåningssätt. Väl vore, om denna fråga vunne sin lösning å, att inga arvodesafdrag på kollekimedel ridare ifrågakommeö. Sådant kan ske aningen genom kollekternas upphörande eller, m detta ej ännu anses kusna gå för sig, ;enom att K. M:t, i enlighet med en af 1871 rs riksdag i följd af enskild motion uttalad inskan, täcktes deis betaga konsistoriinota ier, som hädanefter tillträda sådan tjenst. ättighet till uppböråsarvode för kollektnedel, dels vidtaga ätgärder för en önskärd definitiv reglering af konsigtoriihota iernas aflöning, så att uppbördsprovisiotien kollektmedel måtte så snart som möjligt pphöra. Sedan numera samtliga domkapitel äfvenom de båda konsistorierna i Stockholm inommit till K. M:t med utlåtanden rörande l 871 års riksisgs skrifvelse i ämnet, borde etta spörsmål kunna motse sitt afgörande.