Aftonbladet – 30 juni 1874, sida 3

En officiell tidningsartikel för 100 år sedan. Att de uppsatser i tidningarne, hvilka benämnas ledare och hvilka vanligen behandla någon mera vigtig eller främstående fråga för dagen, skulle tillhöra en yngre utvecklingsperiod inom den svenska tidningspressen, är icke med verkligheten öfverensstämmande, men väl att de äro ganska sällsynta i de äldre svenska tidningarne. Så t. ex. förekommer i hela årgången af Stockholms Post-Tidningar för 1778 endast en ledare; men i den behandlades också en fråga, som lifligt intresserade Gustaf III. Vi meddela denna uppsats här nedan, men anse oss dessförinnan böra omnämna att Stockholms Post-Tidningar hade karakteren af ett officielt organ, likvisst af ringa dimensioner. Denna tidning utgafs i liten qvart, två gånger i veckan, måndagar och torsdagar, var tvåspaltig, innehöll således ätta spalter, af hvilka i regeln 4 å 5 användes för notiser från utlandet, vanligen med Konstantinopel till utgångspunkt och Hamburg till slutpunkt. Under rubriken Stockholm meddelades endast de af konungen gjorda tjensteutnämningar eller beviljade afsked. Några andra händelser i hufvudstaden eller landsorten förekommo icke. Tre spalter voro upplåtna för notificationer, de flesta legala, och i nästan hvarje nummer förekommo kungörelser af banken, utfärdade om exekutivförsäljning af pantförskrifna stads-, landtoch bruksegendomar. Vid årets slut tillkännagafs att Banken varder efter vanligt bruk tillsluten från den 1 Januari och till den 21 dagen i Februari månad, så att inga penningar blifva der imedlertid utlefvererade, eller några assignationer emottagne. Den ofvan antydda ledaren lyder, ordagrannt ktergifven, sålunda: -Et allmänt ryckte är bär gängse, att vår Högstälskade Konung, som se är sysselsatt med Dess Folks bästa. är sinnad at innan kort befria oss från oket af främmande Klädedrägters bruk, hvilket sedan den tiden, at desse Drägter dageligen ändras, har blifvit odrägeligit. Hans Maj:ts afsigt är, som det säges, den, at gifva båda Könen en National Drägt, som genom Formen passar efter vårt Climat, och genom dess simp icitet efter vår förmågo, men för öfrigt är aldeles olika med den vi nu bäre, och hvilken är i Södre Länderne uppfunnen af et Folk, hvars Snillerika idoghet föder sig af den bekostnad. som det kan förorsaka hos andra Folkslag. Det förljudes ock, at Mo narchen vill införa denna stora Förändring, icke genom tvång, utan genom Dess gifna Höga Efberdöme, och lemnar en och hvar frihet at rätta sig derefter, eller ej. Imedlertid ser man förut, at ingen lär vilja vara den sista, at följa et sålant Exempel. I öfrigit kan man lätt föreställa sig, at dessa ryckten bland Allmänheten härstäles gifva anledning til omdömen och utlåtelser, som äro vida skilde från hvarannan. Någre, och bland dem betydande Folk, befara, at vi jorde blottställa oss för andra Folkslags skämt, tär vi öfvergifva en Klädedrägt. hvilken städse olifvit ansedd, såsom et egenteligit skilje-teckn vå Europäiske Folkslag. Det besynnerliga, säga le, stöter altid nära på det löjeliga. Andre påstå, at Europa är nu för mycket uplyst, at löma så förhastadt, och de mena, såsom föruftige, at det, som har en allmän nytta til orak och motiv, aldrig kan gifva ämnen til skämt. Je tro, at när Europa kommer i erfarenhet. uru mycket alla goda Svenska Patrioter ifrån ängre tider tilbaka suckat öfver den omåtteiga kostnad, som främmande moder förorsaka ; mura otilräckeliga alla Förbud varit, hvari;enom man velat hindra detta allmänt erkända nda; huru mycket utom dess vår nuvarande Clädedrägt är på Physiskt sätt skadelig. åstadkommer låugvarige sjukdomar, och efterhand ycker bort Människor uti et Climat, som forrar en helt annan Klädedrägt; de tro, att när Muropa får förfara alla dessa omständigheter, ;vilka förmodeligen torde blifva satte ännu mera ljuset, när denna förändring verkeligen komner til stånd, at då visserligen icke blifver nåot at befara af dess omdöme. Tvärt om kan nan förvänta, at de förnuftiga i alla Länder ära lemna deras bifall til en Konungs vishet, Ivilken vågar trotsa Fördomar, och söker bota t ondt i sin Källa, utan häftiga medel, sedan ess förödande verkningar, hvarken genom skaraste straff eller genom den upmärksamaste aksambhet hittils kunnat förebyggas.