Aftonbladet – 30 juni 1874, sida 3

Efter att derefter ha vistats någontidiTtalien, der han uppträdde utom på andra ställen äfven i Pavia, samt samtidigt med Xristina Nilev son ytterligare ha studerat i Paris, blef han engagerad vid italienska operan i NYork 1866. Som förut blifvit nämndt, nedbrann emellertid operans lokal, Academy of Sucie, samma år, hviket föranledde Severini att nypträda på ktekilliga konserter tillsammans med sin landsman Ole Bull, hvarefter han gjorde sig bofast i Newyork, der han nu Btnjuter stort och väl förtjent anseende som sånglärare. Från morgonen intill aftonen sitter har träget vid sitt piano, men icke ensam, ty han har ständigt vid sin sida någon af dessa amerikanska ladies, dessa transparenta läspande emisser, som ofta ha så rysligt tråkigt, att de ej veta hvar de skola göra af sig, och derlör tycka att det kan vara ett angenämt tidsfördrif att taga sånglektioner af en ung,iblond nordbo. Det är väl sannt, att han stundom är något elak emot dem, att han säger dem rent ut att de hvarken ha röst eller öra, och att han derför ingen ting kan lära dem. Men detta gör endast lektionen desto pikantare och ett och annat näpet qvinno-argument försätter snart åter den unge maöstrop i godt lynne. Snälla signor Severini, miss den och den och den sjunger ju för er, och hvarför skulle då icke äfven jag få göra det? Och för resten, der är så roligt. Och så blir allt bra igen. Men man bör också lätt kunna Jåta blidka sig, när man för sina lektioner betalas med 5 dollars i timmen och det ej går mer än 20 minuter på hvarje timme.