Aftonbladet – 30 juni 1874, sida 3

satte en lika stor ära uti, att i kärleksaf färer vara en bof som andra att förvärfvs anseende som tappra soldater eller omutlig bederliga karlar. Han fröjdades öfver at kunna fläcka en qvinnas rykte och njöt tanken på att få förstöra Almas. Morgonen efter de Vignes sista besök satt Alma otåligt lyssnande efter hästens traf. Hon kände sig ej hågad att företags någonting; målningen hade förlorat sitt in. tresse, Sylvo och Paulive voro ej längre underhållande, och sedan hon, gnolande på några italienska visor, plockat en stor korg full af blommor oeh dermed prydt sin lilla smakfullt inredda atelier, slog hon sig ned på trappan och blickade längtansfullt utåt vägen. Hela hennes hjerta var så uppfyldt af väntan och glädje, att känslorna nästan trängdes inom hennes bröst. Hela förmiddagen förgick och hennes otå. lighet stegrades till ängslan; under förhoppning att han skulle öfverraska henne tidigt pä morgonen, hade hon stigit upp med solen; timmarne blefvo henne nu derföre så pinsamt långa.. Utan att bry sig om det lätta regn, som började falla, hade hon väl tjugo gånger sprungit ned till grinden och spejat utät den öde vägen. Så stod hon, med otålighetens rodnad på sin kind och spanande ögon, lntad öfver det lilla staketet — en i sanning vacker tafia — då hon helt plötsligt hörde ljudet af hästtraf nere på sto a vägen. Hjertat klappade dubbla slag, hela ansigtetljusnade och kindens färg blef ännu djupare. Hon öppnade grinden för att gå honom till mötes; men då ryttaren kom inom synhåll, såg hon, med den högsta rad af beklämning, att det icke var de Vigne, utan Cu:ly. Besviken och modfälld vände hon sig om; Curly svängde sig ur sa