Aftonbladet – 30 juni 1874, sida 3

göres af omkring 60 röster, bjuder på den bästa vokalmusik man kan få höra i Newyork och vitnar både om amerikanarnes kärlek för musiken och deras förmåga att tillegna sig den musikaliska bildningen, hvilken dei likhet med hvarje annan bildning dock måste taga från den gamla verlden. Den qvartettsång, som dessa gleesingers prestera, är verkligen utmärkt och står i artistiskt hänseende framom Upsala-körens. Den och rösterna klinga friskare, hvilket väl till en stor del får tillskrifvas det musikaPå allra sista tiden har äfven svensk qvartettsång börjat låta höra sig offentli-lgen i Newyork och ej utan framgång. Åtta stycken svenska handtverkare hafva nemliigen bildat en dubbelqvartett, som någon tid stått under ledning af en student Lagerheim, hvilken för en stor del af svenska publiken bör vara bekant från den tid han tillhörde den så kallade Luttemanska qvartetten. Nämnda dubbelqvartett gaf för oägon tid sedan en konsert i Steinway Hall, och ehuru densamma, hvilket ju ej heller var att förvänta, ej på långt när kunde jemföras med våra bättre stadentqvartetter, voro dess prestationer ganska goda och gåfvo de bästa löften för framtiden. De hade också att glädja sig åt ett ganska fördelaktigt omnämnande i åtskilliga tidningar, deribland äfven N. York Herald, och detta var för deras första uppträdande hufvudsaken. En ansedd musiktidning, Watsons art journal, yttrade bland annat följande: The swedish National Glee Singers (svenska qvartettsångarne) gåfvo nyligen en mycket underhållande konsert i Steinway Hall inför en publik, som utgjordes till största delen af deras egna landsmän. Programmet innehöll hufvudsakligen stycken af karakteristisk och tilltalande svensk qvartettsång. Dessa nationalsångare äro 8 till antalet och bland dem nägra med goda röster, isynnerhet första tenoren, hvaremot basarne måhända ej voro nog starka. De sjunga visserligen ej i en raffinerad stil, men korrekt och med god nyansering. Bland de mest intressanta och effektfulla styckena voro The praise of Woman (Qvinnans lof) af Neithardt, Song af the Mowers af Petri, samt A Farmers wedding (Bondbröllopet) af Ang. Söderman, hvilken är i hög grad nationelt karakteristisk och sjöngs med kraft och uttryck, Qvinnans lof var en så behaglig komposition och sjöngs så väl, att den tillvann sångarna lifliga dacaporop, hvilka de besvarade med en humoristisk folksång, så omvexlande och full af lif, att den skänkte åhörarne det största nöje. Upplysningsvis vill jag nämna, att denna folksång, såsom den af recensenten kallas, var Beckers Fort, tappra kompani, framåt ! Samma tidning omnämnde äfven i smickrande ordalag en ung porsk kompositör, Johan Svendsen i Baltimore, hvilken komponerat en symfoni, som högligen berömmes för klassisk stil, fantasirikedom och god instrumentering. Innad jag slutar denna lilla musikrevy vill jag för fullständighetens skull äfven nämnra något om kyrkomusiken i N. York, alldenstund denna är mycket omhuldad och är en god iakomstkälla för en mängd sångare och sångerskor, hvilkas röstresurser ej räcka till för operan eller konsertsalen. Mängen har på denna väg gjort sin lycka, och den, som blifvit begåfvad med en sympatetisk stämma och i öfrigt har egenskaper, som göra honom lämplig att uppträda som kyrkosångare, kan svårligen finna en genare väg till popularitet; och är han dertill i stånd att komponera någon andlig sång, som blir antagen för kyrkor och sön dagsskolor, kan han vara viss om att hans lycka är gjord. Härmed år dock alldeles icke sagdt att kyrkomusiken här, såsom sådan, är god, ty det är endast i de katol ska kyrkorna man får höra god musik, men den är så populär och utgör i en mängd kyrkor en så väsentlig del af gudstjensten. att presten måste vara en särdeles lyckligt utrustad talare, om icke predikan skall träda alldeles i bakgrunden. Om man ej tager med i beräkningen de katolska kyrkorna, är det i Trinitetskyrkan som man får höra den bästa musiken. Kören är sammansatt af mellan 40 och 50 mansoch goss-röster. Vid gudstjenstens början inträda sångarna i kyrkan iklädda hvita korkåpor och företrädda af sångledaren, som är svartklädd. Före kören går kyrkans rektor (kyrkoherden) följd af åtskilliga lägre andliga funktionärer, klädda i hvita rockar. Vid processionens utträdande ur sakristian reser sig hela församlingen och blir stående tills processionen intagit sina platser och presten bestigit predikstolen. Allt som kan sjungas är satt i musik; men när sången är förbi och predikan begynner, aflägsnar sig vanligen största delen af församlingen, som om dermed den hufvudsakliga delen af gudstjensten vore undangjord. Musiken, som tages I ett mycket hastigt tempo, är ofta af den mest profana karakter, ty man tvekar ej att tillgodogöra sig alla möjliga melodier inda ned till de Offenbachska operamelodierna. Vid större högtider utföres musiken af orkester och blandad kör; men vid vanlig gudstjenst utföres qvartettsäng af, såsom jag förut nämnt, betalda dilettanter. En bas eller kontraalt betalas med 1,500 ill 3,000 rår årligen och en sopran eller senor med 2,000 till 7,000 rår. Till sist ett par ord om sångundervisingen i N. York, och detta desto heldre, iom den mest anlitade på detta fält är en wordbe. Visserligen har en italienare, Al itis, ett temligen talrikt elevantal, men lock ej så stort som norrmannen Skowgaardseverini, hvars namn torde vara kändt äf. ven af Stockholmspubliken, Om jag ej miss innar mim Jdahmtamsanda Lan Ls 982 aAa PE DB fr Fr Bg (JR BA KA fr AR rt fög ) PA fr Jet fö MN AJ J JM MR HL —