Aftonbladet – 30 juni 1874, sida 3

(Nana RANN R RE deln, kastade hästens tyglar öfver armen och grep lidelsefullt hennes hand. jz ma! för Guds skull, vänd dig inte ifrån mig. Hon drog häftigt undan handen, numera de Vignes egendom, som af ingen annan fick röras. Den stackars Curly kom i en ogynsam stund med sitt betryekta hjertas ärende. Alma, är ditt beslut obterkalleligt? sade han med af sinnesrörelse darrande röst. Hör mig blott ett ögonblick, jag älskar dig så högt, så oändligt! Vill du ej gifva mig det ringaste hopp? O, var barmhertig ! Ett drag af smärta öfverfor hennes ansigte; hennes känsliga sinne plågades vid tanken på det lidande hon förorsakade. Mildt, men allvarsamt svarade hon: Hvarför fråga mig? Jag står fast vid hvad jag för tvenne dagar sade er. Ehuru tacksam för all er stora vänlighet emot mig, lörsäkrar jag er, att jag dock aldrig skulle kunna älska er. aj Kanske, om de Vigne inte varit min ri val En liflig rodnad göt sig ötver hela hennes ansigte, horn höjde hufvudet med stolt glädje under förutsättning att de Vigne re lan berättat för sin vän deras ömsesidiga kärlek. Ja, han är mitt ideal och ingen annan skulle någonsin kunnat vinna mitt hjerta. I detta yttrande låg ett djup at ömhet och hängifvenhet; det ljöd som en dödsdom för Curlys öron; han, som med all sin känslas kraft ej förmådde aflocka henne ett enda ord af sympati. Curlys hand grep krampaktigt i grinåstolpen och den bittraste smärta stod af speglad i hans ansigte. (Forts.)