Aftonbladet – 30 juni 1874, sida 3

hon ej jemföras med Patti eller Kellogg hvilka hon står betydligt efter i koloratur sång. Hon eger ej Luccas ursprunglige så briljanta stämma, men deremot ett mer n utvectladt konstnärskap och använder sin a resurser med utmärkt urskilning i drama -Jtik, der ej svårare koloratur förekommer För den plats, hon lyckats att som drama tisk sängerska intaga, har hon isynnerhe att tacka sin flit och sin intelligens. Uton madame Nilsson och operans baryton mi Maurel, en fransman, är hon också den end: i sällskapet som förstår att utföra ett ita lienskt parti utan den i dessa operor så vanliga, störande öfverdriften. Bådeisång och spel påminner hon mycket öm vår onek ligen talangfulla Signe Hebbe, men hon är? fri från all affektering. Bland nya operor, som Strakosch under denna säsong bragt på scenen, äro Aida och Lohengrin de, som mest förtjena att omnäm Inag. I den förra, hvilken jag tror ej utom lEgypten har gifvits annorstädes än här, hade Toriani-Törnqvist titelrolen, och the young Jcharming prima donna, som hon här kallas, Jtillvann sig det mest välförtjenta bifall. Kanske var första utförandet af Aila den bästa operarepresentation, som någonsin gifvits i Amerika. Körerna voro, ovanligt nog här, utmärkt väl inöfvade, och ensem blen i det hela högst förträfflig. Då jag hört att Wagners Lohengrin äfven blifvit upptagen på Stockholms scen, vill jag med ett par ord omnämna dess utförande här. Utom den nyssnämnde barytonen Maurel, är tenoren Campanini, italienare, operans förnämste sångare och bidrog i väsentlig mån till Lohengrins framgång. Dessa båda sångare påminna i mycket om herrar Arlberg och Arnoldsson, De hafva samma mjuka musikaliska föredrag och deras rö ster, som dock äro betydligt starkare än de sistnämndes, hafva ungefär samma omfång. Herr Arlberg förefaller mig dock både som dramatisk konstnär och vid behandlingen af sin lilla stämma mera genialisk än Maurel. Herr Campanini, som Lohengrin, och madame Nilsson, som Elsa, voro de enda, som ut förde sina partier väl; men de voro också nästan beundransvärda, isynnerhet vid betraktande af det svårutförbara och omelodiska på en mängd ställen i operan och den kamp de hade att kämpa med en jätteorkester, som lade i allt hvad tyget höll. Kr. Nilsson hade glömt, att hon önskada det pjesen mätte blifva uthvisslad för att slippa sjunga hvad hon ansåg osångbart; men utgången blef en annan, och hon fick endast en ny triumt att lägga till sina gamla. De öfriga medspelande utmärkte sig endast för sin orena intonation, som tillsammans med ett sjukligt tyskt och italienskt tremulerande gjorde den redan i sig sjelf med sina recitativer tröttande operan nästan outhärdlig. Körerna, illa inöfvade och ojemna, ljödo emellanåt som en afgrunds kör af jämmerskrin, hvartill väl mycket bidrog att tempot, såsom här är vanligt, togs alltför hastigt. Jag talar nu egentligen endast om huru denna opera gafs första gången. Senare gick det betydligt bättre, när man väl hunnit få körerna någorlunda inöfvade. Den för tillfället till 100 man förstärkta orkestern utförde deremot uvertyren synnerligen förtjenstfullt. De bästa effektställena i operan voro qvintetten och Elsas bön i första akten, duetten mellan Nilsson och Cary i andra samt kärleksduetten mellan Nilsson och Campanini i sista akten. Dekorationerna voro i Lohengrin, liksom förut i Aida, beundransvärda, och jag tror ej att nägot bättre i den vägen åstadkommits Europa. Herr Strakosch är en slug finanskarl, och som han under krisen i vintras hade svårt att fylla salongen med endast amerikanare, engagerade han, såsom ofvan nämnts, äfven Lacca, uppsatte Lohengrin och engagerade för de aftnar, då denna opera gafs, hela Stadt-theaterns orkester jemte ett par af dess sångare, På så sätt fick han äfven tyskarne att kontribuera till sin operas ippehållande. Publiken belönade honom et ter Lohengrins uppförande med förnyade nropningar och lifliga applåder, och amerikanarne gåfvo honom villigt det erkännandet, att han är den, som de hafva att acka för att operamusiken här hålles vid if. Detta har under denna vinter ej varit iägon lätt sak, ty det finansiella betrycket lar naturligtvis ej varit utan sina svåra öljder äfven för teatrarna. Då under den ;väraste tiden de flesta offentliga nöjen måste l: nställas och till och med direktör Meretzeks perasällskap, oaktadt Pauline Luccas stora Iragningskraft, icke kunds undgå att sprän ;as, stod dock Strakosch med sitt sällskap ortfarande på benen. Detta hade han emel ertid hufvudsakligen Kristina Nilsson att acka för. Hon var den enda, som då ännu kunde draga något folk till teatern, och itan henne hade Strakosch säkerligen vait ruinerad. Emellertid måste hon under let mest kritiska stadiet vidkännas en nedorutning af sitt engagement från 1,000 dol ars samt 7 af nettobehållningen för hvarje fton till 500 dollars. Under säsongens ortgång blef det dock bättre, och på seare tiden hafva operaföreställningarna merndels gifvits för fullt hus. Här liksom hvarthelst man kommer hafva yskarne stor förtjenst om musiken och stå anligen i spetsen för de bästa orkestrarna. . Academy of music gifvas filharmoniska konserter under ledning af tysken Bergnan. Dessa tåla dock ej någon jemförelse 1 ned Pariskonservatoriets konserter. Vo-s al society är en blandad kör af amerika-!1 are, som ger musik i Irving Hall under? d d Å 0 TP RATOS OS fe I nförande af en annan tysk, Mosenthal. Jenne står äfven i spetsen för den så kalade Mendelssohns Glee Club, en kör af nansröster heatfanda andact af amana