Aftonbladet – 30 juni 1874, sida 3

Transatlantiska bref. (Från Aftonbladets korrespondent.) (Forts. fr. torsdagsbl.) Äfven den beryktade tyska sångerska Pauline Lucca, som efter slutad konstres i Western under vintern uppträdt på ty skarnas Stadtteater, har för den senare de len af säsongen tillhört Strakoschs sällskar Få sångerskor hafva af naturen fått s stora gåfvor som hon, men hennes medfödd. benägenhet att i de flesta hänseenden tag lifvet lätt har hindrat henne från at med flit och allvar utbilda dem, hvarför ho! ock kommit att stadna på den rena natur sångerskans ståndpunkt. För ett tiotal a är sedan hade hon en röst, som i styrk och skönhet knappt haft motsvarighet, el jemn vacker skala från djupa ass till hög: dess, hvilket i förening med hennes goda ehuru oordnade dramatiska anlag och intel ligens, och i trots af bristande bildning för skaffade henne ett så stort sångarenamn Nu har rösten genom oriktigt behandlivgs sätt och öfveransträngning förlorat betyd ligt, men som hon är tyska är det helt na turligt, att hon högt uppbäres och beröm mes af de tyska tidningarna, som deremof ej försumma något tillfälle att strängt kri tisera och nedsätta Kristina Nilsson, hvil ken för sitt uppträdande i Lohengrin af dem komplimenterades med benämningen böhmisk bondflicka. Obetingadt är det dock genom K. Nilsson, som Strakosch till. vunnit sitt sällskap amerikanarnes sympatier, och då han äfven engagerade Lucca att sjunga mot 1.000 dollars för hvarje afton var detta endast för att draga till sig äfven tyskarna och få salongen omvexlande fylld af amerikanare och tyskar. Allmänt önskade och hoppades man att samtidigt få höra och jemföra de båda rivalerna om publikens förgudning; men detta hade måhända varit för mycket plaisir på en gång. Åtminstone tänkte de väl sjelfva så; ty de båda gudomligheterna kunde ej förmås att uppträda samtidigt. Casta Diva och Diva kunde ej rymmas inom samma ram. Det var, som bekant, om våren 1870, som Kristina Nilsson först ankom till Amerika. Jag nämner henne med flit vid hennes svenska namn, ty så gör hon sjelf. Det är neml. kon som gift sig med Rouzeand och ej tvärtom. Det namn hon redan förvärf. vat sig i Europa hade gått före henne öfver oceanen och Strakosch var rätte mannen att lägga detta namn på allas läppar och göra det familiärt för hvarje öra, längt innan hon satt sin fot på amerikansk jord. Svenskarne i Newyork uppvaktade henne med en serenad och ett storartadt fackeltäg, och följande dag hade tidningarna och telegrafen öfver hela unionen spridt underrättelsen att omsider den förväntade divan andstigit för att mottaga tillbedjan och syllning. Hennes första uppträdande egde um i Steinway Hall inför en publik af 3.000 personer; men rösten var under det örsta halfåret, såsom förhållandet är med le flesta hitkommande sångare, innan de iunnit vänja sig vid det ombytliga klimatet, emligen indisponerad. Under 1870 lät hon öra sig endast på konserter. Men konsertalen är ej hennes egentliga plats; der har won öfverträffats af många. Rösten gär ej ipp mot en Jenny Linds, Adelina Pattis, uuccas eller fru Michaölis under dess bäta dagar. Det var först när hon 1871 ippträdde på italienska operan i Lucia och ick fritt spelrum äfven för sin dramatiska alang samt kunde få lägga i dagen sin ina musikaliska instinkt i förening med sin ;enom allvarliga studier utbildade psykoogiska blick för de roler hon Btergaf — litid med jemnmått och frihet från falsk atos och öfverdrift — som hon blef ameikanarnes gunstling. Sedan Kristina Nilsson i Oktober förliet år för andra gången började uppträda är i Amerika, har jag ofta haft tillfälle tt se och höra henne på scenen och finner ennes stämma nu vackrare än någonsin rr. Dertill kommer ock att en viss småändsk stripighet i figuren, som vid hennes digare uppträdande föll i ögonen, nu efterrädts af en mjukhet och afrundning i forerna, som ger ett större behag åt hennes ceniska företeelse. De roler, i hvilka hon mest förstått att ingsla publiken, har hon haft i den för enne skrifna operan Mignon, i Lucia, Traiata och Hugenotterne. I den sistnämnda ar hon en gång uider nu förflutna vinter jnt ett större bifall än någonsin förr komit henne till del här i Amerika. Hon blef! okstafligen öfverhöljd af blommor, och då l on inropades för femte gången — hvilket an anses motsvara tjugonde gången i Itaen — var det som om hela den fullsatta slongen råkat i uppror; alla herrarne reste g under skallande hurrarop, medan daerna viftade med sina näsdukar, j Att så mycken framgång äfven framkal-: r afund och omild kritik, är helt naturgt, och det är ej endast tyskarne, som ;kt att nagga henne. Hon blet vid sitt sta uppträdande i Chicago föremål för en anska bitter kritik äfven i en amerikansk dning, hvaraf följden blef en skarp tidingspolemik. Men vår svenska söngfågel ar äfven andra toner än näktergalstoner: et är en sångfågel med både näbb och lor, ifall man försöker att rugga upp henne. ckså blef hon ej svaret skyldig. Det rundrade henne, sade hon, att Amerika skickade sima kritici likaväl som sina usici till Europa för att göra nödiga stuinnan de uppträdde. Man skulle då i förskonad från kritiker af personer, som genting förstå. Så tyckte ock många ed henne. Det är ett nöje att kunna, utom madame ilsson, nämna ännu en svensk sångerska d Strakoschs sällskan. hvilken med rätta