Aftonbladet – 30 juni 1874, sida 3

termål och döda, intriger från boudoirerna och kabinettet, hofvet och salongerna, klubbsqvaller och skandaler; les on dits från början och till slut utgjorde programmet, på hvilket de anmärkningsvärdaste notiserna voro Dunbars giftermål med Ela Ashburnham, lady Mortimers rymning med sin hofmästare, Fitzturfs cession för sjut tiotusen punds skuld och Monteiths, på vad vid sista kapplöpningen, förvärfvade förmögenhet. Minnes du, de Vigne, sade han slutligen, den förtrollande lilla Tressillian, som på balen hos lord Molymux gjorde eröfringar i alla, som sågo henne? Ni voro ju gamla bekanta, eller hur? Carlton anade icke vid hvilket öppet sår han nu så omildt rörde; i det svaga lampskenet kunde jag se de Vignes ansigte blifva karmosinrödt. Nå, hvad om henne? Carlton lade ej märke till den iskalla ton, med hvilken dessa ord snarare framhvästes mellan de hopbitna tänderna än uttalades. Menniskorna påstå, att hon rymt med den förbannade lymmeln Castleton. I så fall beklagar jag henne. Jag fruktar att ryktet säger sannt, ty då jag på vägen hit reste genoin Paris, hvarest jag vet att han är, såg jag henne sitta och vänta i ett ytterst elegant ekipage vid Champs. Elystes. Jag känner henne inte nog för att gå fram och tala med henne, men jag igenkände henne ögonblickligt — hennes utseende glömmer man ej lätt. Jag tredde hon skulle hållit sig för god till något sådant, men qvinnorna äro sig alltid lika. De Vigne satt stilla, utan att röra en muskel, men den häftiga rodnaden hade småningom öfvergått till en sådan döds