Aftonbladet – 27 juni 1874, sida 3

så brådt att vända bladen? Det är derför, att det icke finnes rim och reson i allt detta, som man vanligen säger; det är derför, latt fyllnaden, om den skimrar af kraft eller är öfverlastad med concetti, dock alltid är fyllnad. (Forts.) Tegnörs bref. Esaias Tegnårs efterlemnade skrifter. Ny samsamling. Tredje häftet (176 sidor); pris 1 Ö krona, 50 dre. Fjerde häftet (300 sid.): 2 Å kr. 50 öre. (Stockholm, F. G. Beijers . förlag, 1874). . I Tredje häftet af den nya samlingen af ;I Tegnerska skrifter innefattar sex bref till Geijer, tjugusja till C. P. Hagberg, tolt till Frasz2, trettiotvå till B. v. B:skow samt päbörjar meddelandet af de bref till Atterbom, endast tre till antalet, hvaraf resten återfinnes i fjeråe häftet, som för öfrigt innehåller fem till Berzelius, fem I till Mohnike (Tegnvårs tyske öfversättare), Isex till L. von Engeström, fjorton till IL F. af Lundblad, trettio till Agardh, nitton till C. J. Heurlin, vidare femtiotre strödda bref till olika personer, gamt slutligen strögods ur författarens bref och anteckningar. Härmed är pu ur I valet af Tegnerska bref afslutadt; i nästa band skola inrymmas poemer, riksdagsanföranden m. m. I De, som tagit kännedom om de föregående I häftena, kunna af ofvanstående uppräkning Jana, hvilken rikedom bjudes i de nu föreliggande, och det kunde så till vida vara temligen öfverflödigt att här mer än nämna, Tatt tredje och fjerde häftena utkommit. Vi I vilja dock ej underlåta att påpeka, att hvarje nytt blad i denna oförlikneliga sami liog blott ytterligare bekräftar, hur ogrundade den tvekan eller de betänklighster varit, som så länge fördröjt dessa skatters Iframdragande i ljuset. At? ekonomiska skäl eftersträfvade Tegnår biskopsstolen, men ingalunda i akt och mening att begagna den såsem en pensionsanstalt eller en engelsk sinekur, Den som äter statens bröd — säger han — måste ock göra statens tjenst. Tegner var ej okunnig om den opinion, som ansäg snillet odugligt för episkopatets praktiska värf, och han uttrycker sig med vanlig liflighet härom. Den tanken, skrifver han till Mohnike, att en så kallad poet alldeles intet duger till i allmänna lifvet, är allmännare i Sverige än annorstädes. Den uslaste skrifvare, som ofta kallas excellens och statsråd, ser i denna väg ner med förakt på mig, derför att jag råkar förstå litet latin och grekiska och haft den olyckan att rimma några sottiser, hvaraf enligt härvarande tänkesätt följer att jag är oduglig som embetsman. Tegner föraktade och kände sig ega rätt att förakta denna jordkrypande opinion om vilkoren för embets mannuadnuglighet, han trodde ej att en högre plats kunde rätt beklädas endast af ett metodiskt fä, om han ock måste medgifva att detta till stor del har ertarenheten för sig, och han gick till sitt embetes utöfniog med en föredömlig pligttrohet. Att stora krafter här voro af nöden, och att hårdhanåskarne väl behöfde anlitas, framgår af allt hvad Tegner yttrar om tillståndet i Vexiö stift, som vid hans tillträde tyckes ha varit ett sannekyldigt Angias-stall, Jag hoppas, skrifver han före flyttningen från Lund, att intet stift i Sverige såväl behöfver en närvarande bi skop som Vexiö, emedan jag hoppas att desorganisationen ingenstädes är så komplett som der. Med desorganisation i stiftet menar jag bristen på intresse för allt slags andeligt hos det andeliga ståndet. Stiftet hade, såsom han en annan gång anmärker, egentligen ej haft någon biskop sedan Wallqvist dog, således ett 25-årigt interregaum; ty Mörner, ehuru en i öfrigt ovanligt rättskaffens och vältänkande man, hade likväl hvarken kunskaper eller energi svarande mot sitt kall. Deraf kommer att stiftet är numera i sina elementer desorganiseradt och förrutinadt. Det luktar lik. liksom Lazarvs i evangeliam, — — — Presterskapet, helst det lägre, som närmast verkar på folket, är af en okunnighet och rähet i tänkesätt och böjelser, som jag bör hoppas mätte vara sällsyut inom det andeliga ståndet. ——— Lägg slutligen härtill ett konsistorium, at landets söner, redan länge kändt och erkändt för det sämsta af alla inom Svea land. Det gifves i stiftet ingen usling med krage, som ej har i konsistorium en slägticg eller en gynnare eller åtminsione en själsfrände, . Deraf kommer också, att hvarje sak behandlas som en familjesak. Konsistoriales äro, liksom Israels barn, indelta i stammar, deras decalogus är giftermälsbalken, de älska sin nästa, men endast i förbjudna leder. — I afseende på seder och uppförande hos presterskapet har jag naft mycket att beställa, yttrar Tegner efter ätskilliga års utöfning af embetet. Den allmännaste oordning bland presterskapet här är fylleri. Några af de skarpaste fyllbaltarne har jag lyckats att få afsatta, dock efter mångfaldiga omvägar och processer, ty nu för tiden är lättare att afsätta en kung än en försupen prest. Att dessa och dylika åtgärder väckte förtrytelse, bekymrade ej Tegn6r. Förargat mig har det likväl, tillägger han, att jag nägra gånger fött dementi af vår slappa, halfsofvande, inkonseqventa regering, som aldrig använder andra mesyrer än halfva! och oupphörligen dagtingar med sin helsyster, uselheten, i hvad form den också visar sig. För att motarbeta okunnighetamörkret bland presterna, vidtog Tegnården inrättnirg att, for blifvande prester och innan examen beviljas, läsa två å tre månader teologi, och då jag ej ensam kunde medhinna alit af den vidlyftiga vetenskapen, har jag öfvertalt domprosten och tvenne lektorer att föreläsa öfver särskilda deiar deraf. Dess utom ästadkom han bildandet af lässöllaka por i de flesta härad, Ej mindre vänd han sin uppmärksamhet till skolan och gymnasiet, konstituerande sig sjelf till sjunde lektorn och läsande latin och grekiska privat med gymnasisterna. När Tegner sålunda verkade för prest bildningen, syftade han högre, än att blott meddela en sä pass anständig grofhyfling, att icke hela det yngre presterskapet skulle synas tillhöra drängstugan, utan hoppades väl äfven, hur missmodigt han än stundom uttalar sig om sina ansträngningar, att kun: na efterhand pänyttföda detta förkastade slägte och lära det begripa den tid, hvari det var kalladt att verka. Det är af ej ringa intresse att erfara, hvad för fyrtio är sedan Tegner tänkte om den pietistiskt ortodoxa skolan i Tyskland — som i våra dagar åter fått en ny svensk upplaga, nödtorfteligen till svenskan verterad från Hengstenberg kompani — om dessa hrr Tholack, Hauhbn, Hengstenberg, Harms, Krummacher med flere dylika obskuranter, samtlige (med undantag af Tholuck) utan allt literärt anseende. De ha sofvit bort de sista sex eller ätta decennierna i teologien, DÅ hvilka dock mera är forskadt. tänkt och