Aftonbladet – 27 juni 1874, sida 3

utandades farsoter, hvilka likt tjufvar om natten smögo in i den slumrande härens tält, lönnmördande de tappre, som hvilade omedvetna om en fiende, hvilken under söm ven bsstulo dem på krafter och lif! Dock äro namnen Aladyn och Devno nog, för att väcka till lif minnen af otillfredsställd väntsn och tröttande overksamhet, af oförklarlig vårds löshet och outsäglig enformighet, af lif som blifvit spillda och grafvar som blifvit fyllda. blott genom brist på det enklaste sunda förnuft och genom en skolpojkslik åtrå efter en frukt som visade sig vara ett Sodoms äpp!e. Dessa namn upprulla hågkomsten af dagar, då engelsmän och fransmän, förbjud na att strida mot någon annan fiende, be: segrades af en motständare, hvars smygande angrepp de icke kunde värja sig för, son mejade lif som skördemannen sin säd — en oöfvervinnelig despot, koleran. De erinra om dagar, då hvarje steg vid stranden snaf. vade mot ett lik, i hast höljdt med 158 sand samt lemnadt till pris åt hundar och gamar: då blicken utöfver hamnen hejdades af halft föruttnade kroppar, flytande upprätt och solande sig i sommarens förpestarde hetta. em dagar då farkoten slagit sitt läger allt ifrån Monastier till Varna. Med de bästa lynnen drogo vi ut till Krim. För de flesta af oss hägrade ett dunkelt panorama af skärmytslingar och alla kri gets retelser, af ärofalla choquer och sköna turkiska qvinnor, af faror, motståndare och redbar strid, desto mera lockande ju vildare den rasade. Vi hoppades på ett ärofullt, ly. sande fälttåg, som skulle lära oss känna fältlifvet i grund, göra oss bärdiga mot alla dess svårigheter, öfva vårt mod och skänka oss lag: rar eiler ock komma osa att gladt instämma i den franska bivuaksången Si Ven meurt, eh bien, tant pis! Vi erinrade oss våra förfä ders bragder på spanska halfön och läng. tade att få repetera dem; vi anade ej, att så olika, som de linnebylten med vidrig: fysionomier, hvilka tartarerna kallade qvin nor, voro de ljufva fångarne från klostren i det brinnande Badejoz, så olika ykullc