Aftonbladet – 25 juni 1874, sida 3

Tack och farväl. Så bar ban lyktat spel och sång Och lagt sin lyra ned Och till det tysta stält sin gång, Elias Sehlstedt med. Den glada visans bäste vän, På tonens helsa känd igen, Är stum och kall, i våren än: Det var ej förr hans sed. Förnöjd han satt på förstuqvist I fridens skugga sval, Såg verldens glans och verldens brist Förutan harm och qval. Ty hur än gick och hvad än kom, Eo visa hade han derom; Och trygg hen log och vänlig som En mö. som gjort sitt val. Han satt der i sin ungdoms tid På vakt vid stormig strand, Friskt var hans mod, hans utsigt vid Utöfver haf och land. Bäst vågen sjöd och blåsten hven,