Aftonbladet – 25 juni 1874, sida 3

operans lokal, och det är här, som det af Strakosch bildade operasällskapet gifvit sina representationer. Nägon permanent opera finnes här emellertid icke. Den bildas för hvarje säsong af impressarier, som hit öfverföra Europas artister. Icke heller får man under namnet Academy of Music tänka sig någon institution med lärare för bibringande af undervisning i musik; ty all sådan är här, liksom i England en privat sak. Det är endast namnet på en lokal, hvilken liksom de förutpvämnda mot betalniog upplåtes för operor, maskerader, baler. gudstjenster, religiösa föredrag m. m. m.m. Salongen är för öfrigt charmant och inredningen beqväm. Priserna äro från 1 dollar för en plats, motsvarande 5:te raden hos oss, ända till 8 dollar för bästa platserna. Bygg naden nedbrann 1866, men var redan i December samma år ånyo uppförd och upplåten för begagnande. Dessa äro de förnämsta af publika musiklokaler, och då jag för denna gång hufvudsakligen ämnar tala något om musiken i Newyork, vill jag hvad i öfrigt teatrar beträffar endast i förbigående nämna, att Booths teater är i sitt slag den bästa byggnad i Amerika. Man ger här dåliga tragedier, men en och annan af de uppträdande är dock ganska god skådespelare, och namneligen är miss Cashman jemförlig med hvad Europa har att bjuda på. Efter att många år ha lefvat privat i Rom har hon under denna vinter här gifvit gästroler. På Fifih avenuetheatre ger man endast komedier och dramer, Här som i England står den låga komiken högt. Grand operahouse, förr kallad Pikes operahus, efter uppbyggaren, och sedan den bekante James Fisks egendom, bjuder på ovperabuffa och för öfrigt allehanda förlustelser. Sä t. ex. har här under. vintern upp: trädt en landsman, Karl Liod, hvilken roar publiken och sig sjelf med att tömma sitt glas under det han står på hufvudet på ett stolsben och för öfrigt utför en mängd så wonderfulla, saker att han funnit i siv ordning att antaga titeln af the King of Stockholms, en titel som ingen här bryr sig om att göra honom stridig. Den plats i Amerika, der man får höra 1en bästa musiken, är obetridligen Newyork. Bosten har visserligen i detta som i mänga apdra hänseenden en hög tanke om sig, men kan endast i fråga om oratoriemusik vögat stå öfver Newyork. Dess stora förening för åstadkommande at detta slags musik är efter Händel och Haydn kallad Händels and Haydns society. Om man undantager Londons orat. sacred harmonic, som obetingadt är i sitt slag den största i verlden, kan denna Bostons society mäta sig med de bästa i Europa, såsom Hil: lers Gesangverein i Köln och Sterns i Ber: lin. Deras stora kör af blandade mans och qvinnoröster samt deras stora orkester åstad komma en utomordentlig effekt, och sällska pets rika fond tillåter det att för sina lärliga konserter engagera framstående artister äfven från Europa. I Newyork finnas flera sådana föreningar, men deras prestationer äro af jemförelsevis ringa värde. Bland amerikanska sångerskor må i första rummet nämnas Adelina Patti, som näst Jenny Lind och Kristina Nilsson här vunnit det största anseendet. Sina talanger har bon fått i art af föräldrarna, som Voro, den ene stor och den andre en god konstnär. Modren var neml den beryktade sångerskan Barilli, eenare gift med musikdirektör Patti. Visserligen är Spavien Adelinas fädernes land, ty hon är född i Madrid, men hon kom redan som litet barn hit öfver och hela hennes musikaliska uppfostran erhöll hon här af Moritz Strakosch, den bekante impressariopn, numera direktören för operan i Paris, hvilken genom sina ovanliga talanger både som musikus och impressario har den hufvudsakliga förtjensten om hennes välförrjenta ryktbarhet. Oaktadt den fysiska utbildningen i södern kommer tidigt, är det dock ganska anmärkningsvärdt, att Adelina Patti vid endast 15 års ålder med den ekla tantaste framgång gjorde sin debut härstä des på Academy af Music uti samma rol af Donizettis Lucia, i hvilken Nilsson nu firar så stora triumfer. Utom den för sin ovan liga koloratur äfven i Sverige bekanta kon sertsångerskan Carlotta Patti, hafva ännu två andra syskon till Adelina tillvunnit sig uppmårksamhet för sin musikaliska begåfning, beml. brodren Carlo, hvilken, ehuru vid sin död endast 22 år gwmmal, här gjort sig ett aktadt namn som: orkesteranförare och violist, samt systern Amalia, kentraalt, som dock är mest bekant för den bildskönhet, med hvilken naturen utrustat henne. Hon är gift med direktör Strakosch I Paris, hvilken sålunda blef svåger till sin forana elev Adeliva. Familjerna Strakosch och Patti hafva på så sätt i föreniog med hvarandra blifvit bekanta för den musikälskande verlden, den förra ge: nom sina impressarier, den senare genom sina exekutörer. Näst Adelina Patti är miss Kellogg den: mest framstående genuint amerikanska sångerska. Hon är född i Amerika och har uteslutande der fått sin bildning. För ej längesedan uppsatte hon ett eget engelskt operasällskap, hvilket uppträdt med mycken framgång d. v. s, förtjenat mycket penningari Newyorks stora grannstad Brooklyn. är utmärkt både som dramatisk och musi kalisk artist och skulle i det senare hägseendet måhända till och med uppnått Ade ina Pattis ständpunkt, om ej hennes första bildning blifvit något förhastad och hennes stämma till följd deraf något motsträtvig vid svårare löpningar. Ännu en annan amerikansk sångerska, kom ätven låtit höra sig i Sverige, tillhör ör närvarande Max Strakoschs italienska perasällskap härstädes, nemligen miss Cary. Den ej särdeles stora konmstnärsbildaing, on besitter, har hon dock ej fött i Ame ika utan i Italien, och i saknad både at vögre dramatiska anlag och en större inelligens har hon stannat på medelmättans ståndpunkt, hvilket ej hindrar hennes lands vän att vid alla möjliga tillfällen slösa biallsyttringar på henne; väl hufvudsakligen ör den goda rösten, som är en kontralt af vanlig skönhet och stert omföng. (Forts) orts. Tack och farväl. Så bar ban lyktat spel och sång Och lagt sin lvra ned Hon!