Aftonbladet – 25 juni 1874, sida 3

och lemna hepne att förgäs i något främmande land; och aldrig för jag mera återse hennes fagra anlete, O, min Gud! min Gad! Sir! Ni män hafva mycket att svara för — Rest med honom.n Om hon ej varit så upptagen af sin egen sorg, skulle hon ej kunnat undgå att se den obeskrifliga ångest, som stod afspeglad i de Vignes fullkomligt färglösa ansigte. Med dof och ihölig stämma sade han: Qvinna! Det är en usel lögn, ett hemskt bedrägeri; hon har blifvit narrad, ty af egen vilja har hon inte rest. Jo, sir! — Jo, af egen böjelse ocb fritt val har hon lemnat hus och hem, snyftade den stackars gumman, Nej, det är den svartaste lögn, svor de Vigne; han har stnlit henne, lurat och lockat henne. Alltsammans är en nedrig komwplott, i hvilken du blifvit mutad att deltaga. Han har snärjt henne i sina gara och betalat dig att för mig spinna ihop denna dikt. Om du icke sjelfmant erkänner sanningen, så skall jag nog veta att tvinga den i dagen. Den gamlå darrade af förfäran öfver hans häftighet, under det strida tårar föllo utför de bleka kinderna. Ioför Gud bedyrar jag, Sir, att jag talat sanning; tror ni att jag skulle vilja störta henne, min stackars lady, som jag älskat lika högt som mitt eget barn, allt sedan min gamle husbonde tog henne hem från främmande land, en liten jollrande guldlockig enpgel? Tror ni att jag skulle intrigera emot henne, hon som var mig så kär, att jag alltid velat vara den första att skydda, liksom jag skall blifva den sista att döma henne, :Ehuru det förkrossar mitt hjerta, skall jag nu utförligt berätta er alltsammans: hon for at sin fria vilja och intet kunde hindra henne. De mäste hafva planerat detta i går, då den skurken var här. Jag anade att han icke kom endast för taflorna, men något sådant som detta hade jag aldrig fruktat, Lord Vanes