Aftonbladet – 25 juni 1874, sida 3

Transatlantiska bref. (Från Aftonbladets korrespondent.) Newyork i Maj 1874. Innehåll: Om musiken i Amerika. enkannerligen i Newyork. — Om artister och impressarier. — Är amerikanaren musikalisk? — De sköna konsterna i allmänhet. — Negersången. — Blinde Tom. — Hampton institutet för negrer. — Negermusikens karakter. — Christy Minstrels. — Dan Bryant. — Newyorks förnämsta musiklokaler: Ac-demy of music. Steioway Hall och Irving Hall. — Ett par teatrar. — Karl Lind, -the King af Stockholm. — Bostons oratoriemusik. — Amerikavskasångerskor: Adelina Patti. Miss Kellogg och Miss Cary. — Panline Lucca. Kristina Nilsson och Lucca. — Kristina Nilssons första uppträdande i Newyork och Kristina Nilsson under sistförflutna säsong. — En stor trinmf. — Kr. Nilsson kontra teaterkritiken. — Miss Toriani Törnqvist, the young charming prima donna.. — Operorna Aida ochLohengrin på Newyorks scen. — Maurel och Cawpanini jemförda med Arlberg och Arnoldsson — Herr Strakosch som impressario — Panikens betydeise för teat rarna. — Vokalmusiken i Newyork. — -Mendelssohns Glee Clubjemförd med Upsalakören. — Svensk qvartettsång i Newyork — The swedish national gleesingers.. — Deras konsert i Steinwa all och pressens omdömen. — Johan Svendsen, en ung norsk kompositör. — Kyrkomusiken i Newyork. — Trigftogkyrkan, dess gudstjenst och körer. — Huru dess sångare aflönas. — Sånglärare i Newyork: Italienaren Albilis och mnorrmannen Skowgaard Severini. Italienska operan härstädes har för denna säsong slutat sina representationer, och Kristina Nilsson, som under den finansiella krisen varit denna operas räddningsplanka, har-för några dagar sedan öfverrest till London, der hon tagit nytt engagement. Att Amerika är ett guldland för Europas tonkonstnärer, är en känd sak, och så snart de uppstigit till nägon högre rang i den gamla verlden, dröja de ej att i den nya söka belöningen för sitt arbete och sin begåfning. För dem, som en gång kommit 1 ropet, växa här greenbacks som spenat, och aptiten skall vara omättlig, om den ej känner sig tillfredsställd. För att ej tala om andra artister än de skandinaviska, så äro de summor en Jenny Lind och en Kri stina Nilsson sjungit ihop, eller en Ole Bull strukit in med sin stråke, nästan fabulösa. En två veckors utflykt till Boston, under nu tilländagångna säsong, inbragte ensamt ät Strakosch en totalinkomst af ungefär 150,000 rdr, af hvilka Kr. Nilsson fick på sin lott den nätta summan af unge fär 40,000 rdr. För äåstadkommandet at dylika siffror spela emellertid det musikaliska sinnet och den artistiska utbildningen alldeles icke hufvudrollen. De äro naturligtvis grundvilkor, men de skulle säkerligen endast undantagsvis lemna något lysande resultat, derest icke den här så oumbärliga impressarion toge artisten om händer och på förhand med alla både möjliga och omöjliga medel sä bearbetade publiken, att hvarje opposition skulle anses för brist på smak och urskilning. Det är, såsom den bekante Barnum uttryckte sig, ej nog att ha en en god vara att bjuda på, man måste äfven låta folk veta, att ma har den. Detta är nu impressarions sak; på hans större eller mindre förmåga i detta hänseende beror hufvudsakligen utgången; och man lemnar ej sällan teatern mera be nägen att beundra impressarion är arti sten. Det är dock ej endast i Amerika som detta är förhällandet, och man skulle miss: taga sig mycket, om man antoge, att ame: rikanarne ej äro af naturen musikaliska och att de ej betrakta musikprestationar annor lunda än som en modevara, hvilken man består sig för att ej vara sämre än Europa. Mm —————————E—E ENE