Aftonbladet – 22 juni 1874, sida 2

ingaf honom en misstanke, som aldrig för! fallit honom in, upptagen som han varit en I dast af sin egen kärlek, sina farhågor ech förhoppningar. Bespara dig denna lögn, sade han så kallt och hårdt, som han aldrig förr talat till sin afgudade vän. En rivalsdeltagapde är helt enkelt en förolämpning. En rivals, upprepade de Vigne med bitter ton. Ja, och kanske en gynnad, inföll Curly häftigt; svartsjaokan sätter äfven det mildaste lynne i eld och lågor. Du kan icke säga på heder, de Vigne, att Almas nej på mitt frieri gör dig ledsen. Ditt ansigte förråder dig, du älskar henne, du, lika väl som jag, och du är afundsjuk om henne; kanske har du redan bedårat hennes oskuldsfulla sinne och dragit fördel af hennes okunnighet om dina förhållanden — Tyst, sade de Vigne stolt, din blotta misstanke är en förolämpning mot min heder. Du älskar henne således icke? Blodet rusade de Vigne till tinningarne — ögonen blixtrade och han såg ut som ett lejon färdigt att störta öfver sitt offer. Skulle hans hjerta undergå en dylik examen, hans så skyggt gömda hemlighet sålunda tvingas i dagen, han, den alltid stolte och otillgänglige, frågas, rådas och förnärmas af en annan mans misstankar. Curly måste hafva glömt de Vignes sinnesart, då han trodde sig genom ett dylikt beteende kunna tillvinna sig hans förtroende, Om du kommer hit för att utspana mig, handlar du mycket oklokt, ty du misstar dig, om du tror, att jag tålmodigt under. kastar mig något sådant. Hvilka mina känslor än äro, ämnar jag icke anför dem åt dig.