Aftonbladet – 19 juni 1874, sida 3

illslug blick sfvaktade italienaren verkan af sina sataniska ord; ban såg huru hans åhörares sinnesrörelso tilltog, huru en darrning då och då genomfor hans lemmar, huru hans ögon voro fästade på den sköna bild, som från tafvelduken såg med pästan lef. vande blick tillbaka på honom, liksom hade hans frestelze icke varit svår nog ändå, För hans andiiga åskådning upprullades tvenne taflor af det tillkommande, den ena ljus, leende och lycklig, målad af kärleken och hoppet; den andra mörk, qvalfull och dyster, målad af hatet och illviljan. Känslorna bestormade honom att stanna framför den första, hedern bjöd honom att vända sin blick från denna bedårande syn. Han dröjde med ängsligt frågande ögon vid hennes bild — hon var för ren och ädel att vinnas genom en lögn och han ville ej lägga ett svalg at bedrägeri mellan sig och denna ergel. Hon skulle ej bära ett falskt namn och ingen osanning någonsin gjuta sitt gift I den förtroendefulla kärlek han svurit henne. Gräslig var frestelsen — och ännu gräsligare strider att öfvervinna den. Kallsvetten sköljde hans panna, läpparnes blekhet tilltog och hans händer knöto sig som hade han kämpat mot någon fruktansvärd flende. En sakta qvidan tvang sig öfver hans läppar. Allsmäktige Gud, gif mig krafter till detta! Hvarför uthärda hvad som beror på er sjolf att frigöra er ifrin, hviskade italicnaren med låg och smjlande röst. Frestaren hade förlorat sin makt! Blodet strömmade hastigt tillbaka i öfverstehs ansigte och med ett språng störtade han fram till neapolitanaren, och gripande honom vid båda armarne, sade han;