Aftonbladet – 19 juni 1874, sida 3

Bref från Rom. (Till Aftonbladet.) Rom den 22 M Ministerkrisfarsoten, som i våra tider äl eh vidt omkrivg gängse i lärderna och sär skillt för ögonblicket upp:räder med sådar häftighet, at den nästan kan kallar epide raisk, har äfven varit på vippsa att angrips la povera, balla Italia och gö ingalunda sorgfria statstillvaro änzu me orolig och bekyramerfuil. Faran likväl vara öfverständen, för icke fullkomligt; ävnu är ett recidiv isga landa omöjligt. Anledningen gaf — ty orsa ken, hvilzen oftz: blott svär i det allra ming: sammanhang ningen, var här på som annorstädes vensterns stigando sjalt känsla. och a rotvilia mos hbögerminisa ren Det är en i sig jelt mot hvilken avtagas skola g : i sambard med den ä BD CB, Som Stör mycliagen och hvars gy!t i desa benämning: Laz om i e (eller ostämp lade) dokame ihet. Att en sädan lag k dig, visar tillräckligt, hura 1 praxis frå ter dess förutsättning e!ler den gam :, och det upplystes nen, utt under det illioner offentli invenistrer bli ondas: 5 millioner enskilda inrogistrerade. Det o-kradt mötte den ge nast, då den inlemnades, ett icke obetydligt motständ från åtskilliga hål. emedan man ansåg den oändamälsenlig och omöjlig att handhafva, ja till och I orättvis. Följden blef, att den hänvisades till ett uiskott på vio medlemmar, och under tiden diskuterade man och antog minisierns of-iga lagförslag till finanstörbättringar, nägra dock med så knapp majoritet och efioer sä små segrar öfver den ständigt nej-röstande vensterp, att det sista förslaget hade allt annat än lygavde framtideutsigter, då det elntliger skulle före i kammaren. I flere plena diskuterada man nu, om man skulle taga det under diskussion eller, såsom utskottet föreslog, genom en dagordning afvisa det. Bland untskotteta nio medlemmar voro sex ogynnmsamt och blott tre gynnsamt stämda mot lagförslaget, och en af de tre hade till och med ofantligt många detaljanmärkningar att göra mot lagens särskilda punkter. Mot allt detta motständ utspslade nu Minghetti sin sista stora trumf genom att göra saken till en kabinettsfråga. Hade den förut icke varit vigtig, så blef den natur ligtvis det nu. För venstern gällde det att sticka öfver trumfen genom att ställa till en för ministåren ogynnsam omröstning. för högern gällie det att bibehålla sin majoritet och sin ministere. Er mängd representanter inkallades från alla häll och kanter, och man upplefde det nästan oerhörda, att två tredjedelar (!) af kammarens alla medlemmar, eller 369, infauno sig dagen före omröstningens företagande. Förhandlingarna drogos ut genom ett par plena förnämligast derigenom, att flere medlemmar hvar för sig inlemnade olika förslag till dagordningar för och mot lagens öfvergång till diskussion, emedan de icke tycktes kunna bli öfverens hvarken ät höger eller venster. Icke en gång oppositionens skickligaste målsman Mancini kunde åtnöja sig med att sluta sig till utskottets afvisande dagordning, utan föreslog en särskild. Detta förhalande af spelets ut gång dref otfligheten till dess högsta höjd; ofantlig uppståndelse hos allmänheten och i pressen! Den 20 Maj trodde man sig kunna hinna få omröstning, men detlyckades icke. Så kom den 21. Plenum öppnades kl. 2, Länge hade man stått i queue för att få tillträde till ähörareläktarne. Ifrigt samtalande grupper af representanter och rcpresentanters vänner hade fyllt förstugan och gången. Nu voro alla på sin plats. I di plomatlogen såg man flere af de utlindska sändebuden och åtskilliga damer, bland dem signora Minghetii, som på gammal: riddare frumandr vills vara tillstädes vii torneringen och bli vitne till sin äkta mans och herres seger eller fall. I hoflogen säg mar prinsessan Margaretas första hofdam, her. tigioran Sforza Cesarini; i prosidentens loge sutto också en mängd damer, Äfven den dagen öppnades förhandlingarna om saken med ett dagordningsförslag, denna gång af en vensterman, hvilken likväl un derstödde lager, Likasom ban talade un der högerns jublande bifall och yttringar af misshag frän venstern, talade en höger man, som derefter föreslog en aenan dag ordning, mot lagen under vensterns bifall till dess han, efter att i längre tid ha satt församlingens tålamod på prof, slutligen afbröts med: det är nog, det är nog! till saken!s Derpå reste sig Minghetti under allmän uppståndelse i salen. Med undantag af ett par smårepliker i ett föregående ple num bade han änaou icke tagit del i för handlingarna. Anmärkande, att den finan cialla sidan af saken hade nästan krymp: hop till en obetydlighet, förklarade han, at! det icke heller ensamt hade varit financiellz skäl, som hade förmått honom att fram